Snabb summering av dag 2-4
Here we go...
I söndags företogs som sagt resan mot ön kl 09.00. Typ exakt 9 timmar senare var vi framme och i hamn. Det går alltså snabbare att åka tur och retur till Gran Canaria...
I vilket fall, så blev första aktiviteten efter ankomst grillning i mammas trädgård med hela familjen. Jag, Daniel, Mamma, mammas man, pappa, mina tre inte så värst jättesocialt begåvade syskon, brors desto trevligare flickvän och mammas mans son. Alla med?? Smärre missöden med gasoltillförseln till grillen, allmänt gnäll från syster Lovisa, hon hade en dålig dag, och pappas byfånefasoner är sånt som hör till.
Välkommen hem Rasmus!!
I säng kom vi vid 23-tiden. Trötta trötta trötta...
1a veckan ska vi bo hos far på landet.
Ett av projekten där har under våren varit att bygga ett nytt hönshus. Med tillhörande hönsgård.
Knut i knut med bostadshuset. Och som inte det vore nog innehåller den en hel massa äckliga höns. Och lika många joddlande tuppar. Ja, ni förstår själva. Knappt hade månen gått ner i går morse förrns vi väcktes av Tuppen från helvetet.
Välkommen hem Rasmus!! Tack!!
När vi trots fjäderfäna ändå kände oss utvilade tog vi pappas "det är inget fel på den-bil" som bara startar ibland, knappt går att bromsa och inte går att låsa, till Blåhäll. En liten bit stenstrand vid ett ännu mindre fiskeläge och knappt en människa så långt ögat ser. Paradiset på jorden!! Solade en stund och tog årets första dopp. Det var kallt...
Hittade även en stor fin sten som jag vill ha med mig till Malmö.
På kvällen tog vi samma helvetesbil och åkte iväg till en av mina bästa vänner, Emma i Roma och bjöds där på en fulländad grillkväll. Emma och jag har en stående träta om vem av oss som har flest vuxenpoäng. Jag hävdar att hon leder eftersom hon har både hus,som hon renoverar själv, banklån och ICA-kort. Hon å sin sida menar att jag måste ligga före henne eftersom jag har fast jobb, betald semester och inte minst barn.
Jo just det ja, köpte öronproppar på apoteket.
Idag sov vi länge, steg upp vid 11 nåt sånt. Slafsade i oss lite frulle och tog bilen, deb startade, till stranden för den dagliga stunden i solen. Blåste lite mer idag, så man behövde inte bada för att svalka sig. Najs!!
Hittade massa fina stenar.
Har varit på stan, i Visby alltså. Inte så mycket folk som jag trodde det skulle va, men ändå tillräckligt för att bli rent matt. Bratsen dräller runt i öfverflöd. Köpte goda chokladpraliner ocg 2 nya t-shirts, Emilio naturligtvis. Jag borde verkligen få sponsorpengar, är en levande reklampelare för MQ.
Ikväll ska vi gå på bio, senaste Batman ska beskådas.
Hej så länge, och Anna: jag har semester, köp en Bamsetidning ;-)
Snart bär det av
Semesterdag 1 och vad har jag då gjort kan man fråga sig? Suttit och solat på balkongen och ätit glass?
Nehej då, icke. Jag har packat och städat jag, från gryning till aftonsång. Packat för att jag åker till Gotland i morgon och städat för att Linda ska komma och vattna mina blommor medan jag är iväg. Ni förstår ju själva att det inte kan se ut hur som helst i våningen när syrran ska komma och sköta underhållet.
Jag vill även passa på att tala om att jag mycket väl är medveten om min bloggs lite multipla karaktär. De lite snäva svängarna och tvära kasten så att säga. Ena stunden skrivs det bara meninglöst trams och strax därefter ett inlägg skrivet i vredesmod. Det är lixom inget jag kan hjälpa, det bara kommer.
I samband med detta vill jag även be alla undersköterskor om ursäkt för ett föregående uttalande. Klart ni ska ha högre lön!!
Läggdags, en lång dags resande väntar...
SEMESTER!!!!
YIPPIIIIIE!!
8 minuter kvar
Snart snart...
Sista rycket
Jag har sagt till alla och en var att i sommar skall jag minsann inte göra nåt alls, bara vara ledig. Ligga i hängmattan, läsa en massa böcker och bara vara lat. Frågan är om jag kommer kunna hålla det löftet!? Jag har redan börjat lägga in en del bokningar i kalendern; en fika med gammal bekant här, en fika med gammal klasskompis där, ett teaterbesök då, en familjemiddag här och så kanske ett och annat jobbinhopp. Se där, nu kom der fram iallafall. Betänk att jag aldrig varit ledig i 4 långa veckor i sträck förut. Jag vet inte hur man gör!!
Daniel, som jag ska semestra tillsammans med, bara suckar, himlar med ögonen och frågar om det är nån idé att han följer med över huvudtaget. Så upptagen som jag tydligen ska va?? Klart det är, säger jag ömsint. Du kan säkert få hjälpa till när jag ska jobba. Uhumm...
En annan sak som lixom kommer på köpet när man är tillsammans är att han inte bara måste följa med mig till Gotland titt som tätt, utan oxå visas upp för släkt o vänner. Ingen vidare hitt tycker han. Hitt tycker jag. Nyligen var han med mig och min familj på Morbror Hans 50-årsbaluns och klarade sig alldeles förträffligt.
Sommarens alla kräftskivor, surströmmingfester som min farbror ställer till med från år till år, födelsedagskalas och grillkvällar borde ju gå som en dans!! Ja, alltså inte som en elegant Wienervals eller Slowfox eller så. Pratar vi om min familj och släkt rör det sig snarare om en Schottis under skrik och skrän och allmänt okontrollerade former.
1 timme och 51 minuter kvar...
ARG!!
Det är OK för en mamma att kidnappa sitt barn om hon anser det nödvändigt, men om jag som man gjort samma sak av samma anledning, hade det blivit ramaskri och stora rubriker på Aftonbladet.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; hur kan ett samhälle, som Sverige, som skryter med hur jävla jämställda vi är tillåta sånt här? Det är inte alls ovanligt dessutom.
Nu får alla kvinnorättskämpar, Tiina Rosenberg och alla underbetalda undersköterskor verkligen ursäkta, jag skiter i om ni känner er nedtryckta och undervärderade av männen MEN GE MIG FÖR HELVETE MITT BARN ! ! !
4 månader utan Alvin...
Hur ger man sin kärlek till någon man inte får träffa?
Skickar man ett handskrivet, förklarande brev som Han ändå inte kan läsa eller för den delen aldrig kommer få? Kan man lära sig telepatera, och hur vet man i så fall att kärleken verkligen når rätt mottagare? Får man en leveransrapport som klickar till i huvet när den kommit fram? Eller kan man kanske lägga undan kärleken månadsvis på ett sparkonto för att senare plocka ut den med ränta och allt, eller hur gör man?
Älskade lille Alvin.
Känn att jag älskar dig och saknar dig...
Hat
Tack för den.
Jag vet mycket väl att jag inte får ta åt mig av det och även om jag verkligen försöker låta bli så är det svårt. Försöker alltid låtsas att det inte berör mig alls, men det är klart det gör. Det är inte roligt att få såna saker slängda rätt upp i ansiktet. Ännu mindre roligt att veta att någon vill se mig död...
Nedräkning
Torsdag eftermiddag och bara en och en halv arbetsdag kvar.
Håll ut Rasmus, håll ut!!
-Jag försöker allt jag kan, men det är inte lätt kan jag tala om...
Dåsig
Känner mig gravt understimulerad just nu kan jag säga. Här händer ingenting, sitter snarare och somnar vid skrivbordet. Det är ett elände att vara understimulerad. Man slöar lixom till nåt alldeles förskräckligt. Hjärnan förvandlas till en stor äcklig brylé-, brulle-, brüllépudding men banansmak och gör ingen som helst nytta, bara dallrar runt där i sin slemmiga bruna sockerlagssås uppe i huvet. Skvalp, skvalp. Och kroppen beter sig ungefär som den överjästa surdeg Gud råkade glömma på 8:e dagen. Skit och mög.
Och inte blir det roligare av att tänka på vad som väntar när man kommer hem.
Tvättberget Mount Razz väntar på att bestigas, och det är inte något vilken surdeg som helst klarar av. Det krävs både muskler, logik och tålamod för att komma levande till toppen och ta sig ner igen.
Verkar det bli tyst här från och med i morgon så har jag antagligen blivit överumplad av en rasande strumpstorm, halvvägs till toppen, blivit levande begravd och kommer aldrig aldrig aldrig mer se solen gå opp...
Fryyyyser
Det är mulet för jämnan, regnet lurar alldeles runt hörnet, om det inte fullkomligt vräker ner, och det är kallt som stryk. Jag har tidigare i ren och skär förtvivlan slitit mitt hår för att jag inte har så värst mycket sommarkläder i garderoben, men ska det fortsätta på det här viset så är det lika bra att rota fram vinterpälsen ur gömmorna istället.
Just i detta nu sitter jag på jobbet, huttrar och med händerna rent stelfrysna. Är det normalt beteende i slutet av juli? VA?? Något är åt helvete galet med den här världen. Är ozonlagret läkt igen eller vad?
Om så är fallet vill jag härmed uppmana alla och en var att använda mer hårspray, köra bil oftare och fisa värre så vi kan behålla hålet och få upp temperaturen litta.
Husmorstips för barskrapad någon?
Jag har jämt problem med det. Inte själva ätandet alltså utan snarare tillagandet. Inte speciellt kul att laga mat till sig själv, än mindre sitta och dinnera mol allena. Nu är det dessutom etter värre när kylen så väl som plånboken är rent barskrapade på alla håll. I ett sånt här läge gäller det ju inte bara att koka soppan på spiken, utan även få soppan att räcka till 3 middagar i sträck. Helst fler.
Martha Stewart, HELP ME!! Or give me a million dollars so I can help myself...
Thanks and Bye
Brysk start
Jag hatar måndagar något så kooopiiiöööst. Piii, för att tala bäbiska.
Så här började min vecka:
kl. 05.46 Vaknar för femtielftonde gången, denna gång med bultande huvudvärk.
06.20 Väckarklockan ringer 1a gången.
06.29 Väckarklockan ringen 2a gången.
06.38 Väckarklockan ringer för 3e gången, stänger av den och somnar om.
06.45 vaknar med ett ryck, kastar mig upp ur sängen och rusar in i badrummet. Drar några snabba tag med. rakapparaten över skägget, men inser att det krävs mer noggranhet. har man en gång börjat så måste man löpa linan ut. Ser lätt fånigt ut om skägget är hälften så långt på ena sidan ansiktet lixom.
06.52 Hoppar in i duschen.
07.02 Kommer ut där ifrån, får en smärre chock när jag tittar på klockan. Tycker ändå jag tvagade mig ovanligt snabbt. Drar på mig kläderna i all hast, packar ner alla stylingartiklar i väskan, får fixa till mig när jag kommer till jobbet.
07.14 Svänger med andan i halsen runt hörnet och ser stadsbussen försvinna i fjärran. SKIT. Har en snabb överläggning med mig själv; antingen väntar jag på nästa stadsbuss och riskerar att missa pendeln eller så får jag helt enkelt börja springa till stationen, NU. Bara att bita i det sura äpplet och sätta fart. Har 13 minuter på mig.
07.20 Har kommit halvvägs till pendelstationen, öka öka öka!!
07.27 Framme vid stationen, svårt flåsande, med ömmande ben och håret på ända, säkert ingen vacker syn
07.32 Bussen kommer, får sittplats för en gång skull. Eftersvettas som en gris
07.55 Framme på jobbet.
Även om det bär mig emot att erkänna så känner jag mig rätt så välmående efter joggingturen.
Kanske skulle göra det till en tradition, motion lär ju vara till förmån för hälsan.
Har jag hört...
Födelsedag och sömnlöshet
Halva helgen redan slut, det är helt vanvettigt så fort en dag går. Allra helst om man sover lite för länge.
Idag har det firats födelsedag. Ja inte min alltså, utan Mikael Anderssons. Spektaklet gick av stapeln vid sommarstugan i skogen i Hemmestorps Fure utanför Veberöd i Skåneland. Så nu vet ni det!
Kakor, tårtor och tävlingar. Det mest spännande tävlingsmomentet var helt klart golf runt huset. Jag kom sist...
En annan spännande sak var regnet som kom över oss med full kraft lite då och då. Himla mysigt att sitta på verandan och höra smattret på taket dock. Jag vill oxå ha en veranda!! Helst med tillhörande sommarstuga förstås. Kan man önska sig en sån i julklapp? Eller vore det bara bortkastade önskningar till tomten?
Förutom födelsedagsgrisen så stod lilla Elin, 2, i centrum för allas uppmärksamhet och njöt av det i fulla drag. Spänna musklerna kunde hon oxå.
Att hon sen osökt förde tankarna till ett annat litet barn som oxå kunde ha varit med på kalaset kan ju inte hjälpas...
Nu är det läggdags minsann. Få se om jag kan sova ordentligt i natt, brukar va lite si och så med det. Drömmer väldigt konstigt, ofta om min son, vaknar och har svårt att somna om. Tanterna på jobbet säger sig ha samma problem. Att de ligger vakna om nätterna alltså. OBS! TANTERNA sover inte heller, vad ska man tro om det?? Är jag i klimakteriet???
Jämställdhet, så fan heller!
Snart är det 4 månader jag träffade honom senast. Min lille Alvin. Så liten och så fin. Nu börjar han växa till sig, få tänder och börjar prata lite. Allt det missar jag. Varför?
Jo, för att i underbara jämställda Sverige är det nämligen så att om föräldrarna inte är gifta när deras barn föds så får mamman automatiskt hela vårnaden om barnet. Sedan är det upp till henne att bestämma om hon vill dela med sig av vårdnaden till pappan. Så sker oftsat, men icke i mitt fall. Den senaste förklaringen till detta är att hon inte anser att jag är en bra förälder, att jag inte vore kapabel till att ta hand om min son, och att han har det bättre utan mig. Och trots att det är klart som korvspad att hon har fel och att det är pga hennes hat mot mig som hon gör så här så blir det ändå jag och Alvin som får lida för det .
För att överhuvudtaget få träffa min son så måste jag alltså för det första ta hjälp av en advokat och sen gå via Tingsrätten för att så småning om genomgå en förnedrande undersökning där jag måste bevisa att jag kan ta hand om mitt eget barn.
Vem som helst får bli mamma, men för att bli pappa måste man få en "godkänd-stämpel" i rumpan. Härligt!!
Dessutom kommer hela den här processen ta lååång tid. Det hinner därför kanske gå ytterligare ett par månader innan jag får träffa Alvin igen.
Alla säger åt mig att tänka i ett långt perspektiv, att det kommer ordna sig så småning om. Det är klart det kommer göra, men det hjälper ju inte alls här och nu.
Och det värsta är att min son just nu inte ens vet att det finns någon som älskar honom över allt annat och bara längtar efter att få vara hans pappa...
Meningslöst dravel...
Nu skriver jag mitt tredje inlägg idag. Har jag tråkigt eller?? Svar JAAA. Varenda jävel, åtminstone 9 st av 10 i personalstyrkan på jobbet har semester. Och då ska vi ändå komma ihåg att i vanliga fall ränner det runt hundratals personer här. Nu får jag vara glad om jag lyckas säga hej till 10 levande människoapor under en dag. Snart är det åtminstone hemgång. Kvällen ska ägnas åt mys i tv-soffan. Inte hemma hos mig dock, just nu har jag varken tv eller mysig soffa, det ska jag skaffa när jag blir stor...och rik...
Om en vecka är det dags att packa semsterväskan, sen bär det iväg hem till ön!! Längtar!! Ska bli kul att komma hem igen. var ett halvår sen sist och då var det dessutom snö och kallt som stryk. Nu ser jag fram emot 4 veckors bad, sol, grillande, utflykter och allmän återhämtning. Behöver verkligen ha krafterna påfyllda när jag kommer tillbaks till verkligheten i höst. Eldprov väntar...
Bryderi
Har två alternativ.
Antingen tar jag mig ut till restaurangen alldeles bredvid och köper en medioker dagens rätt för hutlöst mycket pengar, eller så traskar jag iväg till ICA, 7 minuters promenad härifrån i regnet och köper min vanliga färdigrätt från Viktväktarna för en betydligt billigare penning. och blir blöt. Inget av det verkar särskillt lockande måste jag säga. Ett tredje alternativ är ju förstås att inte äta nåt alls, men det verkar onödigt dumt. Särskillt som jag då med största sannolikhet kommer bli odrägligt otrevlig resten av dagen. Snäsa åt chefen och så, ingen bra idé, ingen bra idé alls.
Ett annat bryderi jag har är naturligtvis vädret, vad annars.
Kommer semestern regna bort? MIn första semester någonsin, ett töcken av väta och ångest?? Det är ju så man vill brista ut u gråt...
Premiär...
Kan ju bli riktigt spännande det här. Åtminstone spännande för mig som kommer ligga sömnlös om nätterna för att komma på något roligt att skriva, för roligt måste det ju va. Ingen vill väl läsa ett tråkigt inlägg.
Hur spännande det sedan blir för mina läsare, om jag alls får några sådana, kan jag inte ta någotsomhelst ansvar för känner jag.
