rasmus jansson

Dagarna tre har det firats att vi fyller 25 år i år.

I söndags var det cirkus, igår entreprenörsdag, fint ord, och igår kväll gick för första gången i världshistorien VM i Lundaspex av stapeln. Vansinnigt roligt var det!!
Idag är sista kalasdagen och själva kulminationen av firandet med diverse ceremonier och celebra besök.
Nyss fladdrade tex Vickan förbi. Alltså H.K.H. Kronprinsessan Victoria, i egen hög person. Hon såg lika chick ut som vanligt...

Ikväll är det grandios avslutning, fjolårets succé skall upprepas.
Oktoberfest!!!
Joddlingen är inövad, surkålen är inlagd och läderhosorna sitter som en smäck!!  

Oklart är dock om ovan sagda H.K.H kommer medverka...

Så var det gjort, mötet på Tingsrätten.

Fick reglerat umgänge med Alvin, vilket känns skönt.
Därmot fick jag ingen del av vårdnaden då Alvins mamma vägrar gå med på det. Hon säger visserligen att hon kan tänka sig gemensam vårdnad på sikt, men vill se att allting funkar först. Here we go again, jag måste bevisa att jag klarar av att vara pappa och att jag kan samarbeta för Alvins bästa, bla bla bla.
Att hon har uppenbara problem, både med sig själv och att samarbeta, yttras det inte ett ord om. Ingen ifrågasätter hennes åsikter, utan tycker att jag ska nöja mig med umgänget och vara tacksam för att jag får träffa min son. 

Jag är så jävla frustrerad att jag skulle kunna mörda.

Igår såg jag andra avsnittet av Maria Wern, Främmande fågel, som utspelar sig på Gotland och till stora delar även är inspelad där. Kände igen många platser och även en del medverkande. Kenogubben farbror Evert tillexempel, lite kul.

Lite läbbigt dock att se ön drabbad av fågelinfluensa, särskillt som det inte känns helt osannolikt att det skulle kunna ske i verkligheten. Inte med tanke på vad som händer i världen nuförtiden. Känns inte som det är frågan OM, utan NÄR...

Eftersom jag för tillfället  är apförkyld och ändå skulle bege mig till affären så tänkte jag passa på att införskaffa lite halstabletter och C-vitaminbrus för att påskynda tillfriskningprocessen en aning.
Bra tanke kan man tycka, om det nu inte hade varit så att jag är militant motståndare till "sockerfritt", "osockrat", "utan tillsatt socker" etc. etc. Inte för att jag tycker att det är en dålig idé att skippa sockret i allehanda ätbara varor, utan för att de sällan är så osötade som föreskrivs. Läser man noga på etiketterna så upptäcker man att det  ALLTID  är ett sockersubstitut tillsatt. Xylitol, aspartam, sorbiltol, acelufam, Fan och hans elaka styvmor.
Varför? Varför?? Varför???   
Jag stoppar ju hellre i mig en god tablett, som förvisso, innehåller socker än en som innehåller nån konstig, kemiskt tillverkad tillsats som kroppen har svårt att bryta ner och i vissa fall, om man ska tro på tidningsrubriker, tillochmed kan vara skadlig.   
Skulle mycket väl kunna gå med på att det fanns olika sorter att välja mellan, några med socker och några med sötningsmedel, men så ligger det inte till, nu är allt  "sockerfritt"...

Jag säger som min käre far, 'Visst blir man förbannad!!!!!'  

Varifrån kommer allt snor??
Jag tycker jag snyter ut litervis minst flera gånger om dagen, men det kommer alltid mer. Min stackars näsa känner sig helt förstörd och lyser illande röd.
Varjegång jag snyter mig fastnar dessutom en stor snorklump i mustaschen, ser inte så trevligt ut...

Igår träffade jag Alvin, för första gången på ett halvår.

Kändes lite märkligt, även om det såklart var otroligt skönt att se honom.
Jag hade väl nån rosenskimrande förhoppning om att faderskänslorna formligen skulle svalla över så fort jag såg honom igen, men riktigt så blev det inte. Kände mig mest förvirrad, "jaha hur gör jag nu??"
Blev lite besviken över det ärligt talat, även om jag förstår att det inte är så konstigt att jag kände så med tanke på att vi inte haft möjlighet att knyta band mellan oss. Alvin blev åtminstone inte rädd eller började gråta när jag kom, vilket hade varit det värsta tänkbara, utan skrattade och vinkade glatt.

Jag hoppas så innerligt att jag kan få börja vara pappa på riktigt nu, inte bara på pappret.

Är skitnervös inför Alvinträffen senare idag, vill bara kräkas. Hoppas hoppas hoppas det går bra!!!

Känner mig ledsen, liten och rädd...  

Idag efter jobbet är det sagt att jag ska träffa Alvin, men jag har en obehaglig känsla av att det inte blir av...

En miljard paket skall skickas iväg, vilket tar sin lilla tid, telefonen ringer i ett, folk kommer och ställer mer eller mindre idiotiska frågor och vill ha hjälp med allehanda göromål.  Som körsbäret högst opp på milkshaken har jag dessutom en gruvlig huvudvärk. Men som den hjärntvättade servicemänniska jag är och fast jag inte alls har tid egentligen så bara ler jag och säger "javisst, det fixar jag".
Gode Gud och alla Dina Heliga Profeter, giv mig styrka och sinne att klara detta i trekvart till, helst utan att slå ner nån...   

Nu har jag börjat min telefoniutbildning med kollegan Malena, alltså hon ska försöka lära mig allt hon kan vilket kommer ta en evinnerlig tid. Dels för att jag är trög, men framförallt för att Malena kan ALLT. Mycket informatin på en gång blir det att hantera, nästan så man känner sig lite yr. Men men, det ska nog gå bra. Blir en heldag i morgon oxå, sen kan jag allt. Förhoppningsvis...

Är det hemskt vuxet att ha spelkväll hemma med sina vänner istället för att gå ut och röja på stan??





 

Är trött som en gnu. Varit en mördande lugn dag på alla sätt och vis. Mest suttit still på aschlett och slösurfat och druckit kaffe. Himla bra min mage kommer må sen, eller INTE.
Blir en lugn kväll i soffan framför tvn. Fast jag ska bannemej ut o gå en runda. Har faktiskt varit ute varje kväll oavsett väder och vind i en veckas tid, nån timme åt gången. Har utforskat min del av Malmö, upptäckt nya vägar och stigar varje gång, även om det känns lite sådär att gå själv när det börjar mörkna. Är inte så kinkig av mig, men det händer ju en del otäcka saker i vår värld, så man vet ju aldrig. 

Är hur som helst riktigt stolt över mig själv för att jag faktiskt börjat röra på mig lite!!