rasmus jansson

Vad gör man när det känns som man inte riktigt räcket till?

Jag försöker vara pappa, pojkvän, ex-pojkvän, son, barnbarn, bror, kusin, vän, kollega, medmänniska allt på samma gång. Känns som jag står i mitten och alla dessa olika roller drar i mig åt olika håll. Vad och hur jag än gör så känns det som det går ut över nån annan.

Skit!

Man har alltid hört småbarnsföräldrar säga att dom inte känner sig särskillt attraktiva, och trott att, jaja så måste man väl säga... 
Visserligen är jag bara aktiv förälder ett par dagar i veckan, men tycker ändå att jag nu så smått börjar förstå varför de säger så.

Man är ständigt trött, ständigt förkyld och känner sig ständigt otillräcklig. Inte heller hinner man lägga ner så mycket tid på att göra sig vacker som när man bara hade sig själv att ta hand om. Ovanpå detta känner man sig dessutom ständigt nerkladdad med diverse vätskor och substanser. Åtminstone gör jag det. Häromdan upptäckte jag tex en massa konstiga fläckar på tröjan och kom underfund med att det nog med största sannolikhet var barnasnor. En annan gång hittar man en fläck som doftar misstänkt likt äppelpuré eller varför inte nåt kladdigt på byxan som på alla sätt påminner om hostmedicin.

En annan sak som oxå gör sitt till är att man plötsligt börjar hitta saker i jackfickorna som man aldrig trodde man skulle gå omkring med, tex. extranappar, våtservetter, små vantar och naturligtvis gammalt snorpapper. 

Häpp!!



 
 

Nu kan man lägga till en ny titel till sitt CV: Svensk Mästare i Telefoni!!

Jajjemensan, vi på Ideon Science Park gick och vann SM i Telefoni minsann. Inte utan att man blir lite mallig (om det nu är nåt att vara mallig över, inte vet jag)...
Stor hiskelig statyett fick vi iallafall som bevis på vår bedrift.

Nu ska jag strax åka hem och sova. Det är jobbigt att få pris och så mycket ära på en gång, man blir helt matt i figuren, för att använda ett Ideonskt uttryck.   

Kolla in
SMitelefoni

Morgonbananen är äten och snart är det dags att sätta sig i utbildning. Vet inte om jag ser fram emot det så värst mycket egentligen, men men, sagt är gjort, eller hur det nu var... 

Har man inte upptäckt det förr så gör man det garanterat när man får barn. Då händer ny grejer hela tiden.
I helgen tex. så har det hänt både det ena och andra.

Den ena är att Alvin, eller Spiderman som han numer officiellt kallas, började helgen med att i lördags morse klättra ur sin barnstol och ramla rakt ner i golvet med huvet före. Allt gick på en hundradels sekund och jag hann inte reagera förrns det var för sent. När han väl dråsat i golvet hann jag däremot tänka i tur och ordning:
-Detta händer inte!
-Nu dör han!
-Ambulans??
Tur i oturen, han verkade iallafall inte tagit nån större skada, svimmade inte, kräktes inte, verkade inte ha ont i huvet så efter att ha konsulterat Syster Annika på sjukvårdsupplysningen kom vi fram till att avvakta, och efter en halvtimme var han uppe och sprang igen tack och lov. Jag befann mig däremot i smärre chock resten av dagen och tänkte hela tiden att jag är en värdelös pappa som låter detta hända mitt barn...

Det andra som hände var att han började gå, helt fälv!!
Innan så har han kunnat gå utan stöd från den ene till den andre om man suttit två personer mittemot varann på golvet, men nu plötsligt vände han mitt i rörelsen och gick åt helt andra hållet mot något som såg mer lockande ut. 
Roligt att jag, som missar så himla mycket med honom fick se hans första steg! 


 

Skickade just iväg ett " ha en bra dag, älskar dig" sms till helt fel person.
Jobbigt, jobbigt, jobbigt.

Känner mig så vansinnigt trött just nu, vill bara dra täcket över huvet och sova.

Jag har fått en ny favoritsyssla, som jag förvisso inte kan ägna mig åt just nu eftersom ekonomin inte tillåter, men det är att handla barnkläder!
Jätteroligt!!!