Flytt
Jag har kommit på att jag vill flytta.
Har just inget kvar i Malmö längre och börjar tröttna på min lägenhet. Dessutom skulle det vara så skönt att bo närmare Alvin.
Det svåra är ju bara att hitta ett litet fint hus, drömhuset. Billigt ska det vara oxå...
Har just inget kvar i Malmö längre och börjar tröttna på min lägenhet. Dessutom skulle det vara så skönt att bo närmare Alvin.
Det svåra är ju bara att hitta ett litet fint hus, drömhuset. Billigt ska det vara oxå...
Hur gör man på Facebook??
När man separerar alltså, hur hanterar man det?
Ska man ta bort varje spår av det föredetta gemensamma livet, som visserligen var roligt så länge det varade, men sket sig. Eller ska man låta det förflutna finnas kvar som en sorglig påminnelse över något som inte blev mer?
Ska man deleta alla vänner man fått på köpet som man egentligen inte umgås med själv, och medlemmar i den föredetta svärfamiljen som man aldrig mer kommer träffa, vad gör man med dom???
Tips tack!
Ska man ta bort varje spår av det föredetta gemensamma livet, som visserligen var roligt så länge det varade, men sket sig. Eller ska man låta det förflutna finnas kvar som en sorglig påminnelse över något som inte blev mer?
Ska man deleta alla vänner man fått på köpet som man egentligen inte umgås med själv, och medlemmar i den föredetta svärfamiljen som man aldrig mer kommer träffa, vad gör man med dom???
Tips tack!
Upp igen
För inte så hemskt länge sen kändes det som jag skulle dö. Av sorg, det värsta sättet att dö på.
Jag kände mig redo att kasta in handduken, gräva ner mig, sluta andas, ge upp. Det enda som höll mig kvar var min son. Inget annat spelade någon roll. Jag bara grät, blötte ner allt som fanns inom räckhåll.
Nu har jag bestämt mig för att sluta lipa, resa mig upp ur min hulkande fosterställning och leva, ensam resten av livet om det så vill sig, men leva. Deprimerad har jag varit tillräckligt i mitt liv, nu får det räcka.
Nån jävla ordning får det fantamej lov att vara.
Jag kände mig redo att kasta in handduken, gräva ner mig, sluta andas, ge upp. Det enda som höll mig kvar var min son. Inget annat spelade någon roll. Jag bara grät, blötte ner allt som fanns inom räckhåll.
Nu har jag bestämt mig för att sluta lipa, resa mig upp ur min hulkande fosterställning och leva, ensam resten av livet om det så vill sig, men leva. Deprimerad har jag varit tillräckligt i mitt liv, nu får det räcka.
Nån jävla ordning får det fantamej lov att vara.
sakta sakta
Man vänjer sig vid allt, men det går förbannat sakta.
Jag med mitt tålamod vill att det ska ändras på ett kick, men så går det tydligen inte till. Bara att vänta och låta tiden ha sin gång, läka såren. Försöka överleva under tiden.
Förändringar
Av ondo eller godo återstår att se.
Känns som det mesta hänger i luften, så mycket som är outtalat och osäkert.
Vad jag än vänder mig så blir jag påminnd om att något har hänt, något som förändrat min tillvaro.
Vet inte hur jag ska tackla det.
Is it over?
En banal textrad kommer upp i mina tankar.
Is it true
Is it over
Did I throw it away?
Just nu känns det verkligen så, som jag jag har kastat bort nåt jag egentligen vill ha.
Så jävla dum i huvet!!
Is it true
Is it over
Did I throw it away?
Just nu känns det verkligen så, som jag jag har kastat bort nåt jag egentligen vill ha.
Så jävla dum i huvet!!
Sånt här blir jag gråtfärdig av
Lågt
Var tog lusten och glädjen jag för ett ögonblick kände vägen?
Känns som jag springer runt samma tråkiga motionsspår dag ut och dag in utan att egentligen komma nån vart. Jag bara travar på utan att förstå varför, utan att se nån mening. Gör allt man måste just därför, inte för att jag egentligen vill. Äter, sover, jobbar, försöker vara social och en pigg och glad pappa för att det förväntas av mig.
Håller fasaden uppe fast den känns väldigt ranglig.
Känns som jag springer runt samma tråkiga motionsspår dag ut och dag in utan att egentligen komma nån vart. Jag bara travar på utan att förstå varför, utan att se nån mening. Gör allt man måste just därför, inte för att jag egentligen vill. Äter, sover, jobbar, försöker vara social och en pigg och glad pappa för att det förväntas av mig.
Håller fasaden uppe fast den känns väldigt ranglig.
Frön, bladlöss och kanske lite inbillning
Jag har kommit in i en frösättarpsykos.
Har pillat ner alla möjliga och förmodligen omöjliga frön i krukor, stora som små, och väntar med spänning på resultat. Apelsinkärnor, vitlöksklyftor, 10 år gamla chilifrön som faktiskt grodde på ett kick, vanliga kardemummakärnor, torkade nyponfrön, en nektarinkärna, anisfrön och sesamfrön. Antagligen blir det inget alls av dem, men försöka kan man ju alltid. Det börjar allt bli lite trångt på min lilla balkong. Helst vill man ju få plats att sitta där själv oxå så man kan njuta lite av grönskan.
Häromdan upptäckte jag förresten till min fasa att mina blomsterkrassor invaderas av bladlöss. Pest och pina. Tog till den gamla husmorskuren såpa och gick till bryskt angrepp mot de små satygen. Är det verkligen riktigt säkert att bladlöss inte sätter sig på människor? Jag tyckte minsann det kröp på mig hela kvällen efteråt.
Usch!!
Har pillat ner alla möjliga och förmodligen omöjliga frön i krukor, stora som små, och väntar med spänning på resultat. Apelsinkärnor, vitlöksklyftor, 10 år gamla chilifrön som faktiskt grodde på ett kick, vanliga kardemummakärnor, torkade nyponfrön, en nektarinkärna, anisfrön och sesamfrön. Antagligen blir det inget alls av dem, men försöka kan man ju alltid. Det börjar allt bli lite trångt på min lilla balkong. Helst vill man ju få plats att sitta där själv oxå så man kan njuta lite av grönskan.
Häromdan upptäckte jag förresten till min fasa att mina blomsterkrassor invaderas av bladlöss. Pest och pina. Tog till den gamla husmorskuren såpa och gick till bryskt angrepp mot de små satygen. Är det verkligen riktigt säkert att bladlöss inte sätter sig på människor? Jag tyckte minsann det kröp på mig hela kvällen efteråt.
Usch!!
Tillbaks igen
Semesterblogg varje dag, jo tjena surströmmingsbena.
Nu är vi tillbaks i Malmö och inte ens det har rapporterat om. Skandal!!
Tiden ränner iväg med bena på ryggen och själv hänger man inte riktigt med.
Mest beror det på att jag har mer att göra på jobbet nu då jag täcker för en kollega som har semester. Visserligen trevligt att ha fullt upp för en gång skull, men det tar onekligen att litet ett tag att vänja sig.
Sen har vi ju den här erbarmliga värmen ovanpå allt.
Man blir ju helt slapp i figuren, för att använda ett Ideonskt uttryck.
Nu är vi tillbaks i Malmö och inte ens det har rapporterat om. Skandal!!
Tiden ränner iväg med bena på ryggen och själv hänger man inte riktigt med.
Mest beror det på att jag har mer att göra på jobbet nu då jag täcker för en kollega som har semester. Visserligen trevligt att ha fullt upp för en gång skull, men det tar onekligen att litet ett tag att vänja sig.
Sen har vi ju den här erbarmliga värmen ovanpå allt.
Man blir ju helt slapp i figuren, för att använda ett Ideonskt uttryck.
