rasmus jansson

Nu har jag lyckats hamna i en period av intensiv trötthet. Igen. 
Förbaskat olägligt eftersom jag har hemskt mycket att fixa just nu. Eller så är det just därför, för att det är alldeles för mycket på en gång. Vet lixom inte vart jag ska börja så det blir bara trötteri av alltsammans.
Om en månad ska jag vara ute ur min lägenhet och bara det är ju nog för att bli hysteriskt stressad. Nu har det ju dessutom fallit sig så urbota olyckligt att samtidigt som jag flyttar ut så ska jag åka iväg på semester. Har försökt få pappsen att komma över och hjälpa mig med flytt och sedan åka med honom till Gotland. Lysande idé tycker jag, men få ett besked av honom om varken det ena aller andra är ungefär lika omöjligt som att cykla till månen tur och retur. Verkar därför som jag måste klara av det mesta alldeles själv. Och det måste jag ju i värsta fall. Kan själv! (Men lite hjälp hade ju inte skadat...)
 



  

Surdegen har tagit sig fint och bubblar och pyser som bara den!
Resultatet av första bakningen blevo levain med goda hål och baguetter, bakade på samma deg och med god hjälp av min urgamla & kanske inte helt pigga degblandaren. Men dock. 


Baguetter på jäsning




Färdigbakta




Levain

Sist jag gav mig på att baka med enbart surdeg som jäsmedel så blev det katastrof, men nu jäste degarna fint som snus. Tack Martin Johansson för det!

Nyss var jag alldeles insnöad på macarons, men nu vete tusan om inte dom små sötsakerna lär få samsas med surdegsbröd ett tag fram över. Detta gav helt klart mersmak!

Man kan inte lyckas jämt. 
Det är så sant som det är sagt och dessutom helt och fullt logiskt. 
Men, det hindrar ju inte att man blir fullständigt vansinnig när saker och ting inte blir som man vill. 
På valborgsmässoafton var hembjuden till en kollega som inför detta bett mig baka en morotskaka.
Piece of cake! Skulle man kunna inbilla sig.
Trots att jag, någorlunda höll mig till receptet, som jag dessutom använt tidigare, och trots att kakan stod i ugnen längre än vad som föreskrevs så blev den inte mer än en orange döbakt geléklump. VA!?
Min perfektionism förbjuder mig att bjuda på något som inte är just perfekt, så kakan åkte i soprna.

Plan B:
Morotsmuffins.
Bakade med nytt recept och otroligt nog med samma resultat. 12 små döda geléklumpar i en muffinsform. 
Men vafan! Nu var morötterna slut. 

Plan C:
Brownies med frosting. 
Vad tror ni händer med den?? Jo, den förbannade kakan betedde sig precis lika illa som morotskakan och muffinsen. Gelékoncistens. Kan nån upplysa mig om varför det blir så!? HELLIVITTE !!!
Efter att ha brutit ihop & legat på golvet och hulkat galla och slem en stund så tog jag mig samman så pass att jag åtminstone kunde ta ställning till att antingen komma tomhänt till kalaset, alternativt köpa en kaka (ve och fasa) eller ge mig på ett absolut sista försök eftersom sen skulle både ägg, smör och socker ohjälpligen vara slut.  
Har väl aldrig varit med om maken till fiasko!

Plan D således:
Helt vanlig kladdkaka. Omöjlig att misslyckas med...
Med liten addition av kanel, lite apelsinskal och en näve blandade nötter.
Satte mig framför ugnen och bevakade kakan med örnögon. Den blev åtminstone inte döbakt. 
Skar den sedan raskt i bitar, fyllde en spritspåse med browniefrostingen och tog med pyntet som egentligen skulle pryda morotskakan och begav mig iväg till Lund. Eftersom det var Meg & Angelica jag skulle fira aftonen med så blev det det pyntet det blev, egenhändigt tillverkat.
(Känsliga tittare varnas)
  


Pittpyntad Brownie
Till middagssällskapets förtjusning! 
 


Köpekaka med hemmagjort pynt




Pyntet förflyttade sig något under kvällens gång...