Det är mycket nu...
Nu har jag lyckats hamna i en period av intensiv trötthet. Igen.
Förbaskat olägligt eftersom jag har hemskt mycket att fixa just nu. Eller så är det just därför, för att det är alldeles för mycket på en gång. Vet lixom inte vart jag ska börja så det blir bara trötteri av alltsammans.
Om en månad ska jag vara ute ur min lägenhet och bara det är ju nog för att bli hysteriskt stressad. Nu har det ju dessutom fallit sig så urbota olyckligt att samtidigt som jag flyttar ut så ska jag åka iväg på semester. Har försökt få pappsen att komma över och hjälpa mig med flytt och sedan åka med honom till Gotland. Lysande idé tycker jag, men få ett besked av honom om varken det ena aller andra är ungefär lika omöjligt som att cykla till månen tur och retur. Verkar därför som jag måste klara av det mesta alldeles själv. Och det måste jag ju i värsta fall. Kan själv! (Men lite hjälp hade ju inte skadat...)
