rasmus jansson

Idag skulle vi varit på vårt andra sammarbetssamtal på familjerätten, men det bidde inget. Alvin är sjuk och måste vara hemma från dagis och nån barnvakt kunde inte skaffas. Jag förslog att i värsta falla så fick han väl följa med till mötet, men det tyckte inte hans mamma var nån bra idé.
Jag vet att han varit sjuk ett tag nu och att jag kan verka smått paranoid, men kan ändå inte låta bli att tänka att hans mamma utnyttjar hela situationen för att slippa gå på samtalet.  Allra helst som hon efter förra mötet på familjerätten klart och tydligt sa att hon inte ville gå dit igen. Vilket kanske inte är så konstigt egentligen.
För ett tag sedan var ju hennes ord lag, hon kunde göra lite vad som passade henne bäst, men nu får ju även jag komma med åsikter  och förslag vilka hon sedan är tvungen att ta hänsyn till.

Det tråkigaste med att han är sjuk är ju ändå att jag inte kan träffa honom som vi hade bestämt... 

Nu har jag inte skrivit nåt klokt på flera dagar. Har försökt flera gånger, men inspirationen förmligen bländar med sin frånvaro.
Känner mig mest trött nuförtiden. Skulle mycket väl kunna skylla min inte så pigga sinnesstämning på mörkret och för all del vädret i allmänhet, men även om det visst kan ha inverkan på humöret så tror jag inte det är hela sanningen. 

För att låna lite av vad en vän till mig sa igår: Trött på mörkret, trött på att aldrig ha några pengar över, trött på att inte få träffa min son, trött på jobbet och trött på att vara trött.
(Vännen sade sig även vara trött på svärmor, och en sån har jag visserligen men aldrig träffat...) 

Jag vet mycket väl att det inte blir ett dugg bättre om man inte gör nåt åt det, men just idag orkar jag inte.

Nu är jag inne på 4:e förkylningsveckan i rad. När ska detta sluta?? JAG  TYAR I CKE  MER!!!

I går var jag och Alvin i Bjärred och hälsade på hemma hos Gammelmorbror med familj. Ledsen Hans Möller, men det är faktiskt din titel från och med nu, just face it!! Gammelmormor var oxå där (hon klagar för övrigt inte över sitt nya epitet). Alvin var bara lite gnällig mot slutet, annars var han lättroad och glad, trots att även han är förkyld.

I bilen på väg hem började han hosta, så pass att han inte fick luft. Det går ju lixom inte lättare när man sitter ihoptryckt i en bilbarnstol. Jag blev iallafall tvungen att tvärstanna vid vägkanten och slita upp honom ur stolen för att få honom att andas ordentligt igen. Kristi Kors, mitt arma hjärta.
Det var säkert inte alls så farligt som jag upplevde det, men under dom kanske 20 sekunderna dramat  pågick hann jag tänka både 112 och nu dör han!!
Får ju åtminstone vara tacksam för att jag inte blir paniskt handlingsförlamad när sådana saker händer...

http://www.expressen.se/1.1328942 



 

I dag var jag och Alvin på mitt jobb och hälsade på. 
Det kan inte va lätt att vara en söt liten ettåring och centrum för allas uppmärksamhet, inte konstigt att det tar på krafterna. Roligt att visa upp honom är det ju iallafall!! 

Jag önskar så innerligt att jag kunde hålla kvar den där fina, stolta känslan av att vara pappa till en fantastisk underbar liten krabat även sedan jag lämnat honom till sin mamma. Som det är nu är hela dagen förstörd, känner mig bara gråtfärdig och ledsen och tänker alldeles för mycket. Idag blev jag dessutom så vansinnigt arg på hans mamma. Kan inte låta bli att tänka att hon med alla medel försöker förhala att jag och Alvin lär känna varandra, att hon hellre ser att han är mammig än att det går lika bra med vem som helst av oss. 
Att jag tar med honom till mitt jobb går bra, men så fort jag föreslår att jag kanske kunde ta hem honom till mig ett par timmar så är det blankt nej. Han är för liten än. 
-Nej det är han inte,  med du är för jävla dum i huvet, din j......... tänker jag men biter ihop. 

Det är det värsta. Vad hon än säger så måste jag acceptera det, jag har inget att sätt emot, ingen som håller mig bakom ryggen, ingen som argumenterar för min sak. 
Jag är bråkig, oansvarig och har samarbetssvårigheter.
Hon är mamma.
Hon har makten och härligheten i evighet, AMEN. 

Härligt...




 

Igår tog jag en liten sväng på stan.
Köpte sandpapper, färg och penslar på Panduro Hobby så jag kan börja fixa med Alvins julklapp, det är ju inte så vansinnigt långt kvar.
Dessutom köpte jag ett par mysiga mysbyxor, som jag behövt länge.
Så långt allting gott.
Sen fick jag problem.
Gick som vanligt in i min favoritklädaffär, som jag gör varje gång jag är på stan, och kollade in lite nyheter. Mycket snyggt fanns, bland annat en apsnygg grå trenchcoat. Den satt alldeles perfekt på alla håll, vilket aldrig händer annars, och dessutom behöver jag ju faktiskt en "finjacka". Problemet var bara att den var lite för dyr. Alltså inte så dyr så man får skrämselhosta, men tillräckligt för att inse att om jag köper den så spräcks budgeten med besked. 
Nu vet jag inte hur jag ska göra riktigt.
Vill ha den! Vill ha!! Vill ha! Vill ha!!!!

Det är nu jag undrar när jag ska börja tjäna pengar på min blogg...