Äntligen fredag

Så där ja, nu var det dags för helg igen. Man skulle ju kunna hoppas på en sista sommarhelg innan hösten kommer över oss, men tittar man ut så inser man att så kommer det naturligtvis inte bli. Det får bli en innehelg, med film, pussel och lite hångel i soffan.
Måste tömma min balkong oxå. Fasaden på huset ska snyggas till och arbetet börjar på måndag. Information om detta har vi såklart fått för länge sen, men jag glömt såklart. Ända tills igår när jag kom hem och byggställningarna hade börjat slå sina lovar runt huset. Eftersom jag i vanliga fall inte brukar ha persiennerna nere ens när jag sover, det blir ju så mörkt o tråkigt då, så var jag istället tvungen att städa och göra snyggt så jag skulle slippa skämmas när jobbarna kikar in.  Och inte kommer jag kunna slänga av mig paltorna så fort jag kommer hem heller, nån nakenchock vill man ju inte ställa till med. Tant Carlsson en trappa upp kanske kör den lite mer avklädda, utmanande varianten, men det får ju stå för henne.

På söndag är det grandios invigning av Öresundskyrkans nya "mässhall", ursäkta ordvitsen, ute på Kirseberg. En hel massa roliga aktiviteter, härliga predikningar, flödande nattvardsvin och en massa annat skoj. Kom dit och var med i gemenskapen!!

Själv skall jag hålla mig låååångt därifrån...

Ett steg närmare

Idag fick jag veta tiden för första förhandlingen i Tingsrätten.
Börjar bli ordentligt nervös, det känns inte alls bra egentligen, vad som helst kan hända.
Framför allt känns det så vansinnigt onödigt alltihop. Vi skulle ju kunna lösa allt på en kvart, om vi bara ville. Men det lär inte hända. Jag är rädd för att det kommer konstras och trilskas en hel jävla massa från motpartens sida framöver. Allt för att göra det svårt för mig och min son att lära känna varandra. Blir så frustrerad när jag tänker på det så jag håller på att smälla av i för väg...


5 månader...

Nu är det 5 långa månader sedan jag träffade min son.

När jag var hemma på Gotland var jag uppe på pappas vind och rotade. Hittade, bland mycket annat, en gammal gunghäst som jag själv hade när jag var liten. Den tog jag med mig hit, ska fixa till och ge till Alvin hade jag tänkt. Frågan är bara när jag för möjlighet.
Idag fyller han 11 månader, om en månad firar han sin första födelsedag. Ett kalas jag med största sannolikhet inte är välkommen till. Jag har redan missat hans första jul, hans dop, hans första tand och första ord av samma anledning.

Det var verkligen inte så här jag tänkte att det skulle bli.
Min högsta önskan är att få vara pappa.
Jag förstår inte... 








Och förresten...

...jag trivs oförväntat bra i min nya frisyr!!

På Skånsk mark

Nu är vi hemma i Skåne, känns sådär ärligt talat. Ser inte fram emot att komma tillbaks till vardagens slit och mödor och mitt vanliga 9-5 liv med jobb jobb och jobb...
Varför kan man inte få ha semester jämt?  Men det skulle ju bli tråkigt i längden säger väl ni, men vet ni vad? Jag skulle må som en prins jag!! 
Men men, medan jag väntar på att det ska bli verklighet får jag väl rabbla orden från en gammal bekant. Ni vet hon med glasskon...

 
 
  
 

Halvvägs tillbaks till verkligheten

Just i detta nu sitter jag framför mormors dator i Alvesta och skriver. Jo då, hon har en sån, om än hiskeligt slö. Jag får till och med mail från just den här datorn ibland, eller rättare sagt från mormor. Det är lite kul tycker jag!!
Hur som helst, vi kom hit i eftermiddags efter en halv dags resande, och för att inte få alldeles domnade skinkor så mellanlandar vi här. Resten av resan företas med friskt mod i morgon dag. Min väska vägen bly, eller kanske rättare sagt sten. Stora, svarta, fina stenar verkar visst inte finnas nån annanstans än på Gotland. Märkligt.

 


Fredag 15/8

Nu har jag rakat av mig håret, så det så!

Ruthan; soffan står redo när som helst!



Snabbrapport

Idag är det lördag och veckan som gått har varit en enda stor fet blöta. Regn och regn och regn hela tiden. På min semester!! Det är så man vill brista ut i gråt på fläcken.

I kväll skall vi in på nåt hiskeligt spektakel i en av Visbys ruiner. "I Dödens Väntrum" eller nåt liknande. Låter ju piggt, hoppas man kommer ut levande på andra sidan...


Till Mor:
Är skumpan slut när jag kommer tillbaks så ska ni få se på andra bananer!! Grrrrr...

Till SysterYster:
Städat!? Jag har det alltid så hemma ska jag be att få tala om!! Och tack för att blommorna lever, nu kan jag äntligen sova gott om nätterna. Håll förresten gärna ett öga eller två på mor, det verkar gå litta väl vilt till på Ideon. Hon är ju ingen ungdom direkt...

pussokram


Rastlös

Nu har det regnat så gott som konstant i två dagar. Regn behövs visserligen, men för oss semesterfirare är det rena katastrofen och innebär främst 2 saker:
1: man kan inte inte gå ut, än mindre lägga sig på stranden o sola
2: man blir rastlös och på dåligt humör för att man måste stanna inomhus
Dessutom har jag kännt mig trött och konstig i flera dagar. Antagligen beror det på understimulering, känns som jag läst alla böcker, spelat alla spel och löst alla korsord som finns i stugan. Jag behöver komma ut på nån aktivitet!!

Och Anna, igen, det är en väldigt bra ursäkt att inte höra av sig när man sitter i fullständig radioskugga och inte kan komma därifrån. Men som det hyvens kille jag ändå är, lovar jag att fika blir av, oroas icke min sköna!!

Två små lingon på tallriken är bättre än inga blåbär alls!!

När jag var liten så tog de alltid med oss barn ut i skogen tillsammans med halva släkten för att plocka bär och svamp när det blevo säsong för det. Även om det oftast fans hur mycket som helst att plocka så var det ju kul i sisådär 5 minuter. Sen hittade vi alltid på nåt annat. Fångade grodor, lekte kurragömma eller för guds skulle åt upp bären direkt, eller nåt annat skoj. 
Nu, 20 år senare, för att visa Daniel hur frodiga mina barndoms skogar är så utrustade vi oss häromdan med varsin hink och travade sedan glatt ut i vildmarken. Här skulle skördas!!
Nix, inte ett bär eller svamp så långt ögonen såg. Visserligen är jag närsynt med brytningsfel och fan och hans gamla mostrar, men inte ens när jag kröp omkring på marknivå glimmade det till blått nånstans. Och inte ens den endaste lilla flugsvamt fanns att sätta tänderna i. Två pyttelingon var allt vi fann.
För att inte komma tillbaks alldeles tomma i händerna och rädda lite av vår heder plockade vi åtminstone lite salmbär bakom pappas maskinhall och kokte sylt på dem.
Fan vet om det inte var bättre förr iallafall...



Första veckan till ända

Nu har vi varit på ön i en vecka. Känns som tiden flyger fram med kraftiga vingslag.
Sen i torsdags bor vi i stugan, utan nån vidare kontakt med världen runtomkring. Så skulle man ha det jämt!! Ingen risk att vi blir störda heller eftersom mobiltäckningen lyser med sin frånvaro.

Sedan sensate inläggningen har vi tex haft stort kalas med sedvanligt stohej för Farfar, 91. Det var smörgåstårtor, tårtor kakor, och kalkon som sveptes ner med hembryggd dricke till tonerna från dragspel och allmänt gamman. Som sagt, stillsamma kalas under ordnade former är inget för oss...

Kvällen innan förvandlade jag och Daniel köket till ett enda stort bakmaraton. Ugnen gick på högvarv och mjöldammet låg som en dimma kring våra hårt arbetande kroppar.
Kom i säng sent, allt var marängernas fel: 
4 äggvitor vispas med 2 dl socker och lite rivet citronskal till uppochnedvändbart fluff. Klicka ut på plåt och låt stelna i ugnen på 100 graders värme i ca 40 min. My ass, kl 01.00 var de fortfarande sega som bara den. Men det var väl själve faaaan tänkte jag, stängde av ugnen i vredesmod och gick till sängs, inställd på att mata hönsen med marängerna (alltid hade väl nåt fjäderfä satt i halsen och kilat vidare till den sälla Hönsgården, skuller man kunna hoppas).
Morgonen efter vaknade jag istället upp med nytt friskt mod och brände på ugnen igen på 100 grader och vips så var dom klara, hårda och goda. Man upphörs aldrig att förvånas.

Efter kalaset hade klingat av tog vi oss in till stan och såg Mamma Mia. Smockfull salong och biotoalettkön ringlade sig långt ut på gatan. Belv positivt överaskad iallafall, och grymt sugen på att starta ett Abba-coverband. Som om inte det finns tillräckligt många redan. Men men, jag väntar fortfarande på erbjudandet om att bli sångare i ett storband jag. Men det verkar inte som nån behöver mig. Typiskt...

Igår var vi nere i Klinte och träffade Hilda och Linus. Gamla högstadie- och gymnasiemedbrottslingar. Jättekul att träffa dom, var hur länge sen som helst. Blev en del uppdatering som sig bör. Vi kom bla fram till att typ alla, ja alla utom just Hilda o Linus då, hade skaffat sig familj o barn, och att det är 10 år sen vi slutade 9an. Är det riktigt klokt, VA??

Det ösregnade hela natten till idag, behövdes verkligen, men nu kan det få bli sol igen tack!!

Idag börjar förresten Medeltidsveckan. Detta helvetes påhitt. Jag blir lika förbannat upprörd varje år. Inte över själva arrangemanget, men över alla konstiga jävla medeltidsmänniskor som kommer på köpet.
Typexemplet:
Man tar på sig nåt konstigt, skitigt tygstycke man hittat på vinden, att det är lite fläckigt och så gör inget, på medeltiden såg man ut så. Säckväv är det optimala, skit samma om det inte fanns på 1300-talet, bara man ser så konstig ut som möjligt. Sen tar man båten över, iklädd tyget och skäms inte ens. Vidare tvättar man sig inte på en hel vecka, alla vet ju att på Medeltiden luktade man gris. Vad man däremot gör är att man sätter sig i nån grop i skydd av ringmuren, dricker Norrland Guld, paratar i mobiltelefon och är allmänt odräglig.

Jag för min del röstar på att vi under just denna vecka inför lite mer drastiska bestraffnigsmetoder för odräglighet och dylikt. För var det nåt man kunde på medeltiden så var det "Hänga Gubbe"...










RSS 2.0