Ett steg närmare
Idag fick jag veta tiden för första förhandlingen i Tingsrätten.
Börjar bli ordentligt nervös, det känns inte alls bra egentligen, vad som helst kan hända.
Framför allt känns det så vansinnigt onödigt alltihop. Vi skulle ju kunna lösa allt på en kvart, om vi bara ville. Men det lär inte hända. Jag är rädd för att det kommer konstras och trilskas en hel jävla massa från motpartens sida framöver. Allt för att göra det svårt för mig och min son att lära känna varandra. Blir så frustrerad när jag tänker på det så jag håller på att smälla av i för väg...
Klart ni kan lösa det på en kvart och det hade ni gjort om hon hade tänkt smart. Allt kommer att ordna sig du kommer att få rätt till din tid och tänk positivt, hela livet är kvar till att lära känna honom och vara med på saker som händer. När han är 3,6,12 & tonåring kommer du att dra ditt hår och fråga dig själv HJÄLP vad gör jag!!!! fast det blir en kul resa också. Håll kvar kusinen för allt kommer att ordna sig.......Vi ses senare.
tänk att man ska behöva gå till tingsrättsförhandlingar för att få träffa sin egen unge...tänk så många barn vars fäder Inte vill veta av dem och så finns det sådna som Du ,som vill finnas där för din son. Alvin ska bara veta vad du går igenom för hans skull. ta vara på dig och fokusera på Alvin och dig.
kram vännen
