Fasaden uppe

Klurigt det här med att blogga. 
Lurigt eftersom faktiskt vem som helst kan läsa allt man skriver, utan att man själv vet vem.
Märkligt om man skriver att livet inte är så roligt samtidigt som man ändå låtsas att allt är tipp topp.

När man kommer till jobbet på morgonen, eller egentligen i vilket sammanhang som helst, och får frågan "Hur är det idag?" så svarar man ju nästan av ren vana "Det är bra, hur är det själv?" Det är lixom så man gör, så proceduren går till.
Om skulle man någon gång få för sig att antyda nåt annat så ser man nästan personen som frågade skruva besvärat på sig och känna sig en aning olustig ut. Detta var inte svaret som väntades.

Å andra sidan, när man jobbar med service, som jag gör och alltid har gjort, så ingår det ju på nåt vis i jobbet att hålla fasaden uppe.
Icke desto mindre får man ibland märkliga blickar (av någon man kan ana är en bloggläsare) när man leende kvittrar i falsett att allt är bra, tack!!









Höst

Jag har ett inte helt enkelt förhållande till denna årstid.

Resten av året, när jag tänker på hösten, så får jag nån slags romantisk känsla i kroppen.
Vackra färger, värmande halsdukar och långa promenader hand i hand på lövbeströdda stigar i värmande höstsol.
Tyvärr stannar inte känslan kvar när hösten väl kommer. Istället känns det bara kallt, regnigt, stormigt, och mörkt.
Och istället för att känna mig romantisk så känner jag mig mest ensam och trött och längtar bara bort bort bort. 
 
Hela min kropp skriker i vild protest när väckarklockarsignalen ljuder om morgonarna och jag får använda hela min viljestyrka för att över huvudtaget komma ur sängen. 

Life's a bitch!

Farfar

Min älskade farfar har gått ur tiden.
På sin nittiotredje levnadshöst släppte han taget, väl omhändertagen och omgiven av sin familj.

Det känns väldigt märkligt att inte kunna vara där, att inte få se honom med egna ögon.
Extra sorgligt på nåt vis.




RSS 2.0