Semester
3e semesterdagen.
Igår hann vi med en liten stund på stranden, även om det mest var kallt och mulet. Efter det vankades det knytkalas med lammgrillning & teater hemma hos Farbror Evert på ökända Södervärnsgatan 15. Det är alltid trevligt. Kvällen avslutaeds som sig bör framför lägerelden. Idag har det regnat och åskat, man blir rent deprimerad.
Men åtminstone kan man springa på stan och shoppa med gott samvete.
Har känt mig ganska trött hela dan. Blir en tidig kväll i säng!!
Semester
Efter en strapatsrik resa är vi äntligen på ön.
Semestervädret verkar dock ha blitt kvar i Skåneland, tyyyypiskt!! Idag har det varit mulet och kallt och inte särskilt roligt alls.
Alvin är i gasen och sätter alla i rörelse. Fastrarna är slutkörda redan...
Och jag är arg. Vet inte om det är spänningar som släpper, eller vädret eller vad. Svårt att sätta fingret på vad det exakt är som gör det. Vissa saker vet jag dock med säkerhet gör sitt till. Och det handlar återigen om bonusfamiljen som inte är riktigt som den borde i huvet...
Och nur får jag väl skäll igen, men passar det inte så läs inte MIN blogg!!!!
Tack!
Never ending story!
Argsint och osmidig
"Var inte så argsint"
Tack för den...
Tycker jag har all rätt i världen att vara argsint, särskilt om nån beter sig dumt åt. Så det så!!!
Sen om man är särskilt smidig själv när man ilsknar till är ju inte säkert. Bevisligen.
Semestern hemma på Gotland börjar onekligen helt åt helvete fel, men det är bara att bita i det sura äpplet och vänja sig vid smaken.
Som tur är har jag en massa att se fram emot när jag kommer dit. Fina syskon, föräldrar, underbara vänner, raukar, solnedgångar stenstränder och romantik!! Resten är väl bara att stå ut med.
I eftermiddag bär det opp till Småland, ska hämta vår lånebil. I morrn kör jag tillbaks till Malmö och på söndag far vi till Oskarshamn. Ett jävla flängande...
Från det ena till det andra
Endera dagen håller jag på att dö av ledsamhet och nästa dag svävar jag på moln högt uppe i det blå.
Hur instabilt, hysteriskt, psykotiskt känns inte det egentligen? Vad ska folk tro?
Den hastigt påkomna dejten i fredagskväll visade sig nämligen vara ett lyckoklick, och helgen som kom efter det blev alldeles alldeles underbar. Nästan så alltihopa känns lite för bra för att vara sant. Vad är haken frågar jag mig gång på gång?? För är det något jag är bra på så är det att måla fan på väggen. Stor, röd, ful och illasinnad.
Alla runt omkring mig bara suckar och säger att jag ska "ge fan i att tänka efter så in i helvete mycket", och istället bara njuta. Och för en gång skull täker jag lyda!!
I'm happy happy happy!!!!!!
Ett snäpp upp
Tänk att det räcker med lite hångel för att lätta upp ens sinne!!
Ska man tro på väderflickorna så kommer snart ett åskväder hit. Det är väl kanske inte så jätteupplyftande i sig, men regn behövs ju onekligen. Och åskar det så har man all anlednig i världen att krypa ner i sängen och hångla lite till!!
Nere
Känner mig trött, sliten, ledsen utan att egentligen kunna sätta fingret på varför. "Diagnos okänd..."
Inget känns kul eller stimulerande, jobbet är tråkigt, jag är tråkig, känner mig ensam och går runt med den där ständiga och välbekanta oroskänslan i magen. Känner så väl igen alltihop och jag vill verkligen bli kvitt det, men kan bara inte skaka det av mig. Det sitter fast i hela min kropp! Kanske behöver jag sova en hel helg och kanske kommer allt kännas bättre när jag haft semester, man kan ju hoppas. Hoppas hoppas hoppas. Det är det enda jag gör, hoppas, utan att egentligen tro ett dyft på att det hjälper. Jag är fast i min egen oro, den som aldrig kommer släppa mig fri...
Någorlunda uppdaterad
Nu har jag efter mycket om och många men äntligen fått en ny mobil!!! Eller leksak, eller hur man nu väljer att set det.
Personligen tror jag faktiskt inte jag kommer använda den till så hemskt mycket mer än ringa, smsa och fota. Men det lär visa sig va're lider. Bra kamera har den iallafall, så det kan hända att det dyker upp en och annan bild här, något det varit klent med innan.
 |
|||
 |
|||
