Ingen dag är den andra lik
Har man inte upptäckt det förr så gör man det garanterat när man får barn. Då händer ny grejer hela tiden.
I helgen tex. så har det hänt både det ena och andra.
Den ena är att Alvin, eller Spiderman som han numer officiellt kallas, började helgen med att i lördags morse klättra ur sin barnstol och ramla rakt ner i golvet med huvet före. Allt gick på en hundradels sekund och jag hann inte reagera förrns det var för sent. När han väl dråsat i golvet hann jag däremot tänka i tur och ordning:
-Detta händer inte!
-Nu dör han!
-Ambulans??
Tur i oturen, han verkade iallafall inte tagit nån större skada, svimmade inte, kräktes inte, verkade inte ha ont i huvet så efter att ha konsulterat Syster Annika på sjukvårdsupplysningen kom vi fram till att avvakta, och efter en halvtimme var han uppe och sprang igen tack och lov. Jag befann mig däremot i smärre chock resten av dagen och tänkte hela tiden att jag är en värdelös pappa som låter detta hända mitt barn...
Det andra som hände var att han började gå, helt fälv!!
Innan så har han kunnat gå utan stöd från den ene till den andre om man suttit två personer mittemot varann på golvet, men nu plötsligt vände han mitt i rörelsen och gick åt helt andra hållet mot något som såg mer lockande ut.
Roligt att jag, som missar så himla mycket med honom fick se hans första steg!
