som ett brev på posten
Igår fick jag brev från Tingsrätten.
"Du kallas till förhandling då och då, kommer du inte riskerar du vite på 2000 kr samt att ärendet läggs ner och din talan förfaller."
Det är inte utan att man känner sig lite som en brottsling.
Dessutom har jag fått mail från min motpart, alltså Alvins mamma, som även hon naturligtvis blivit kallad. Hon ber mig komma ensam till förhandlingen och ber mig även att inte prata om mitt privatliv, då hon inte vill veta något om det, utan bara vill diskutera Alvin. HALLÅ!!! Har hon haft huvet i sanden på riktigt?? Vad är det jag försökt göra det senaste året?? Och vem är det egentligen som blandat in mitt privatliv och gjort det till ett megastort problem, så stort att jag inte får träffa min son?
Som vanligt avslutar hon mailet med att jag inte ska svara eller höra av mig, hon läser ändå inte mina mail och sms.
Är det konstigt att vi inte kan samarbeta???
"Du kallas till förhandling då och då, kommer du inte riskerar du vite på 2000 kr samt att ärendet läggs ner och din talan förfaller."
Det är inte utan att man känner sig lite som en brottsling.
Dessutom har jag fått mail från min motpart, alltså Alvins mamma, som även hon naturligtvis blivit kallad. Hon ber mig komma ensam till förhandlingen och ber mig även att inte prata om mitt privatliv, då hon inte vill veta något om det, utan bara vill diskutera Alvin. HALLÅ!!! Har hon haft huvet i sanden på riktigt?? Vad är det jag försökt göra det senaste året?? Och vem är det egentligen som blandat in mitt privatliv och gjort det till ett megastort problem, så stort att jag inte får träffa min son?
Som vanligt avslutar hon mailet med att jag inte ska svara eller höra av mig, hon läser ändå inte mina mail och sms.
Är det konstigt att vi inte kan samarbeta???
Kommentarer
Postat av: anna
Inte för att lägga mig i men hon är fan ta mig sjuuuk i huuuvet!
Postat av: Rasmus
Ja nåt är det ju som inte riktigt stämmer där oppe.
Man får väl bara hoppas att det inte går i arv...
Postat av: Jonas
Det är inte alltid som det är lätt att vara överens om vad som är bäst för ens gemensamma barn... Ibland fattar jag inte hur lyckligt lottad jag är som senast i måndags stod å stekte pannkakor hemma hos Eva å vi åt pannkakor hela familjen (den biologiska delen)
Trackback
