Dåsig

Ny dag, nytt inlägg. Synd att det inte skrivs ner attimatiskt. Jag orkar inte tänka.
Känner mig gravt understimulerad just nu kan jag säga. Här händer ingenting, sitter snarare och somnar vid skrivbordet. Det är ett elände att vara understimulerad. Man slöar lixom till nåt alldeles förskräckligt. Hjärnan förvandlas till en stor äcklig brylé-, brulle-, brüllépudding men banansmak och gör ingen som helst nytta, bara dallrar runt där i sin slemmiga bruna sockerlagssås uppe i huvet. Skvalp, skvalp. Och kroppen beter sig ungefär som den överjästa surdeg Gud råkade glömma på 8:e dagen. Skit och mög.
Och inte blir det roligare av att tänka på vad som väntar när man kommer hem.
Tvättberget Mount Razz väntar på att bestigas, och det är inte något vilken surdeg som helst klarar av. Det krävs både muskler, logik och tålamod för att komma levande till toppen och ta sig ner igen.
Verkar det bli tyst här från och med i morgon så har jag antagligen blivit överumplad av en rasande strumpstorm, halvvägs till toppen, blivit levande begravd och kommer aldrig aldrig aldrig mer se solen gå opp...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0