rasmus jansson

Har fått förfrågan om att börja på nytt jobb.
Samma arbetsgivare visserligen men andra arbetsuppgifter och på en annan arbetsplats. Hälsade på och kollade läget på det nya stället igår och det kändes rätt så bra. Tyvärr, för nu måste jag ta ställning, för/emot gammalt/nytt. Bara det är ju mer än nog för att nära på krevera i mitt nuvarande tillstånd.

När jag sedan kom hem och fann badrummet utrivet till sista kakelplatten och resten av lägenheten hermetiskt tillsluten med plast som i sin tur var täckt med mikroskopiskt byggdamm försvann den lilla ork som fanns kvar. I ett tillstånd av total apati föll jag (efter att ha forcerat plasten) handlöst ner i soffan och tröståt ett kilo godis med magknip som påföljd.

Har suttit hela dagen på balkongen och solat. Trots att jag inte borde egentligen eftersom antibiotikakuren jag går på medför extra solkäslighet. Såklart har jag bränt mig, på låren av alla ställen. Dumt. Och för att ytterligare banna mig rapporterar dagens eko kl 17 att fallen av malignt melanom i Sverige ökar. Sol är farligt. Å andra sidan, ska man skydda sig från allt farligt, som man kan bli sjuk av, så är det inte mycket man kan göra.

Har börjat packa ner mitt hem inför flytten och insett att de tio kartonger jag skaffat inte på långa vägar kommer räcka till. Jisses kors...

Nu har jag lyckats hamna i en period av intensiv trötthet. Igen. 
Förbaskat olägligt eftersom jag har hemskt mycket att fixa just nu. Eller så är det just därför, för att det är alldeles för mycket på en gång. Vet lixom inte vart jag ska börja så det blir bara trötteri av alltsammans.
Om en månad ska jag vara ute ur min lägenhet och bara det är ju nog för att bli hysteriskt stressad. Nu har det ju dessutom fallit sig så urbota olyckligt att samtidigt som jag flyttar ut så ska jag åka iväg på semester. Har försökt få pappsen att komma över och hjälpa mig med flytt och sedan åka med honom till Gotland. Lysande idé tycker jag, men få ett besked av honom om varken det ena aller andra är ungefär lika omöjligt som att cykla till månen tur och retur. Verkar därför som jag måste klara av det mesta alldeles själv. Och det måste jag ju i värsta fall. Kan själv! (Men lite hjälp hade ju inte skadat...)
 



  

Surdegen har tagit sig fint och bubblar och pyser som bara den!
Resultatet av första bakningen blevo levain med goda hål och baguetter, bakade på samma deg och med god hjälp av min urgamla & kanske inte helt pigga degblandaren. Men dock. 


Baguetter på jäsning




Färdigbakta




Levain

Sist jag gav mig på att baka med enbart surdeg som jäsmedel så blev det katastrof, men nu jäste degarna fint som snus. Tack Martin Johansson för det!

Nyss var jag alldeles insnöad på macarons, men nu vete tusan om inte dom små sötsakerna lär få samsas med surdegsbröd ett tag fram över. Detta gav helt klart mersmak!

Man kan inte lyckas jämt. 
Det är så sant som det är sagt och dessutom helt och fullt logiskt. 
Men, det hindrar ju inte att man blir fullständigt vansinnig när saker och ting inte blir som man vill. 
På valborgsmässoafton var hembjuden till en kollega som inför detta bett mig baka en morotskaka.
Piece of cake! Skulle man kunna inbilla sig.
Trots att jag, någorlunda höll mig till receptet, som jag dessutom använt tidigare, och trots att kakan stod i ugnen längre än vad som föreskrevs så blev den inte mer än en orange döbakt geléklump. VA!?
Min perfektionism förbjuder mig att bjuda på något som inte är just perfekt, så kakan åkte i soprna.

Plan B:
Morotsmuffins.
Bakade med nytt recept och otroligt nog med samma resultat. 12 små döda geléklumpar i en muffinsform. 
Men vafan! Nu var morötterna slut. 

Plan C:
Brownies med frosting. 
Vad tror ni händer med den?? Jo, den förbannade kakan betedde sig precis lika illa som morotskakan och muffinsen. Gelékoncistens. Kan nån upplysa mig om varför det blir så!? HELLIVITTE !!!
Efter att ha brutit ihop & legat på golvet och hulkat galla och slem en stund så tog jag mig samman så pass att jag åtminstone kunde ta ställning till att antingen komma tomhänt till kalaset, alternativt köpa en kaka (ve och fasa) eller ge mig på ett absolut sista försök eftersom sen skulle både ägg, smör och socker ohjälpligen vara slut.  
Har väl aldrig varit med om maken till fiasko!

Plan D således:
Helt vanlig kladdkaka. Omöjlig att misslyckas med...
Med liten addition av kanel, lite apelsinskal och en näve blandade nötter.
Satte mig framför ugnen och bevakade kakan med örnögon. Den blev åtminstone inte döbakt. 
Skar den sedan raskt i bitar, fyllde en spritspåse med browniefrostingen och tog med pyntet som egentligen skulle pryda morotskakan och begav mig iväg till Lund. Eftersom det var Meg & Angelica jag skulle fira aftonen med så blev det det pyntet det blev, egenhändigt tillverkat.
(Känsliga tittare varnas)
  


Pittpyntad Brownie
Till middagssällskapets förtjusning! 
 


Köpekaka med hemmagjort pynt




Pyntet förflyttade sig något under kvällens gång...

SURDEG.

Det bubblar i burkarna och har vi tur hamnar snart smaskiga surdegslimpor på bordet.

Wish me luck!

Påsken slut för i år. Jesus levde och dog och återuppstod på tredje dagen i år igen, sing halleluja!

Blev rätt stillsamt annars. 
Alvin gick på skattjakt för att hitta sitt påskägg, viktigaste händelsen under hela helgen!
Helt makalöst förresten så mycket godis ett sånt litet barn kan sätta i sig. Till vissas förskräckelse tydligen, med tanke på e-ämnen, sockerarter och allat annat smaskigt som snask innehåller. Själv tycker jag inte det är så föskräckligt om man äter godis en gång i veckan, men det är ju jag. 


Egenhändigt ihopplitat Hello Kittyägg!


Lika tråkigt som alltid att lämna honom när det blev dags för det. Känner mig alltid låg och ledsen. En av nackdelarna med att bara träffa honom på helgerna, men som jag hoppas vi ska ändra på när jag flyttar närmare. 
Som tröst denna gång, istället för att shoppa, tog jag tåget raka vägen till piercingstudion och tog hål i öronen! 
Begynnande 30-årskris? 

Resten av helgen spenderades i solskenet på balkongen tillsammans med Arn, han Tempelriddaren ni vet.
Hett boktips om man gillar historiska romaner!

 
Lyxfrukost att intaga på solig balkong!








 

Mycket macarons nu, nyhetens behag, men det får ni stå ut med! 
Mycket kan sägas om dessa små underverk, men snabbtillverkade är dom sannerligen inte.

Har kämpat i flera dagar med att få beställningen till kollegorna färdig.
Började redan i måndags med första satsen och eftersom påsken är i antågande så färgades den såklart gul. 
I förrgår fortsattes med en sats gröna och en sats rosa.
Tack gode gud för pulverfärg!!
Igår var stora macaronfyllarkvällen.
 Dom gula fylldes med kaffechokladkräm, dom gröna med citrussmörkräm och dom rosa med framfuskad svartvinbärsganache, eftersom hallonkrämen som jag tänkt mig från början gick sket sig big time.
Tack gode gud för pastafärg och essens!!
Tillsist paketerades alltihop omsorgsfullt i silkespapper och vita pappersaskar.
Tack gode gud för internetshopping!! 

È voila!







Nästan så man blev lite impad själv!

Bilder från helgens bak.
Godismuffins innehållande mer godis än muffins.
Goda blev dom iallafall!!

När saker och ting plötsligt händer så gäller det att vara snabb och inte tänka för mycket. 
Således har jag både fått erbjudande om, tittat på och tackat ja till en ny lägenhet. Allt inom loppet av knappt en vecka, vilket måtte vara rekord för min del då jag annars har för (o)vana att analysera sönder och samman innan jag kan förmå mig att fatta ett beslut. Jag skall alltså flytta inom en snar framtid, av helt andra orsaker än att jag vill egentligen. Enda anledningen till flytteriet är att jag vill komma närmare Alvin, och eftersom varken han eller hans mamma kommer flytta närmare mig så får jag flytta närmare dem istället. 
Jag hoppas verkligen att det blir bra tillslut trots allt.
Nåt jag oroar mig lika mycket för är själva flytten. 
Den nya lägenheten är i rätt eländigt skick och ska genomgå en smärre makeover under sommaren, eftersom jag ändå befinner mig hemma på Gotland då. Men, det medför att jag inte kan flytta in några grejer förrän till hösten när jag kommer tillbaks och lägenheten är fix & färdig. Och det i sin tur innebär rent praktiskt att jag måste hitta ett ställe att förvara mitt bohag under tiden, eftersom min gamla lägenhet måste tömmas innan jag åker iväg på semester. En knepig nöt att knäcka onekligen!
Tips på lagerlokal (helst gratis) någon?

Dags att åter brista ut i ett "Thank God It's Friday"!!

Efter en dimmig morgon så strålar nu solen. Bådar ju gott inför helgen, om det nu håller i sig vill säga...

 Kom förresten inte och säg att man inte kan odla rabarber i en bytta på balkongen.  
Fortsätter den växa i samma takt som den gör nu så blir det paj till påsk!!

Har fått erbjudande om lägenhet, ska på visning i helgen och tackar jag ja är den min!
Hyreslägenhet i samma område som Alvins mamma, alltså i en liten håla ute på landet. Kan inte bestämma mig för om det är bra eller inte. Jag kommer ju kunna träffa Alvin mycket mer, ha honom varannan vecka och så, men fan vet om jag vill bo där ute egentligen. Trivs ju så himla bra i Malmö. Nåja, win some, lose some. Man kan inte få allt. Så mycket har jag åtminstone lärt mig i livets hårda skola. 

 

Vad gör man när disken är på väg att ta över, inta bara diskbänken utan faktiskt, hela köket. När sängen är obäddad och full med ovikt tvätt. När skohyllan har kapsejsat under tyngden av slarvigt slängda skor. När högen bråte bara växer på strykbrädan eftersom den fortfarande står framme efter senaste strykningen och nu får tjäna som sideboard. När man måste ta till skyffeln för att överhuvudtaget kunna gräva sig fram till ytterdörren.
Vad gör man?

Tar sig i kragen och börjar röja?
Icke!
Man ser såklart till att hålla sig sysselsatt med roligare saker. Baka bröd tillexempel.
Nu kräver det här brödet inte någon nämnvärd tankemöda eller ansträngning, eftersom det varken behöver knådas eller formas. Det är bara att röra ihop, låta jäsa, tippa på plåten och skjutsa in i ugnen.
Lätt som en plättan! Eller TADAAA som Alvin brukar säga.



Ungefär samtidigt som man tar ut brödet ur ugnen upptäcker man att det ser ut att bli en underbart vacker dag, varför man tar picknickkorgen under högra armen och barnet under vänstra och beger sig till lekparken för att slippa se eländet hemmavid. 



Sen tillbringar man resten av dagen på en filt i solen sippandes termoskaffe och knaprandes kakor omgiven av stojande ungar. Sämre kunde man ha det. Särskilt om man stannat hemma och gjort nytta...









   
  

Idag har varit en lååång dag. Lång och tråkig.
Tiden släpar sig fram likt en halvdöd snigel med avhuggna ben, dvs extrema långsamt.
Förkylningen ligger och trycker i huvet utan att bryta ut ordentligt. Snörvel. 
Blir en sen kväll även i afton, eftersom det är torsdags och således körövning. Roligt visserligen, men just i kväll hade jag nog hellre åkt hem och bäddat ner mig i sängen och sovit ett par dygn eller så.
I helgen lär det inte bli mycket av den varan eftersom jag ska ha Alvin hos mig. Varför skapade Gud barnen så morgonpigga? En teologisk förklaring på det någon?

Ett försök till vitaminpigghetsboost: kiwi!