sms
Tittar på telefonen och hoppas att det ska komma ett sms. Kommer inte. Inget förändras. Klumpen i magen förblir konstant, flyter ut i blodet och sprider sig i min kropp, ovissheten gör mig illamående. Tittar på Telefonen. Inget. Blankt. Tomt.
Förbannar mig själv för att jag skapar för stora förhoppningar, för att att jag förälskar mig för fort och för att jag överreagerar när det inte blir som jag hoppades. För att jag bryter ihop när verkligheten hinner ikapp och förhoppningarna smulas sönder. För att jag behöver flera år på mig att samla ihop mig såpass att jag vågar ge mig ut igen. Vågar träffa någon.
Vågar ta en ny risk.
Kommentarer
Trackback
