Lissen

Den fantastiska nykära känslan har förbytts i ledsenhet och oro. Det fina som fanns håller på att rinna ut i sanden och jag står bredvid och ser det hända. Maktlös. Man kan inte påtvinga någon känslor den inte har, hur mycket man än skulle önska.

Förbereder mig på att bryta ihop och sedan gå vidare.

Igen.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0