Man kan alltid lita på Emilio!
Plötsligt händer det.
Man ser nåt man verkligen vill ha, och då menar jag något som verkligen väcker habegäret i kroppen.
Förra veckan hände det mig på MQ. Skinnjackan med stort S hängde på sin galge i butiken och formligen vrålade: "TA MIG, PROVA MIG, KÖP MIG" så det ekade mellan väggarna i köpcentret!!
Nåja, visst, prova kan man ju alltid tänkte jag, eftersom jag inte ansåg mig ha råd med nåt annat och inte heller räknade med att den skulle passa, eftersom något sällan gör det.
Den här satt dock naturligtvis som smäcken på näcken, som kaviarklicken på äggmackan, som stenskottet i bilrutan, som korven i brödet, som getingen på mjukglassen, som sillen i dillen, ja ni fattar. Kort sagt den hade alla rätt.
Nu utspelade sig raskt följande scenarie i mitt sinne:
Ängeln på ena axeln, med präktighetsglorian käckt på svaj: Nej vet nån vad, alldeles för dyr.
Djävulen på andra axeln, dreglande av begär och lusta: KÖP!
Ängeln: Du måste ha pengar över till mat och toalettpapper!
Djävulen: KÖÖÖP!!
Ängeln: Du skulle ju spara! Och dessutom...
Djävulen: KÖÖÖÖP!!!
Ängeln: Nej nej nej, du får bara ångest efteråt, som vanligt!
Djävulen: DIN DOMME JÄÄEVEL (han är nämligen skånsk) ÄR DU TRÖG I HUUUET?? KÖÖÖÖÖP!!!
Vanligtvis brukar Ängeln gå triumferande ur samvetsstriden med det alltid lika övertygande argumentet att även om du först känner att du borde slagit till så kommer beslutet att inte lägga så mycket pengar på något kännas helt rätt om ett litet tag. Bryt ihop och gå vidare!
Vanligtvis...
Just den här gången fick glorian dock se sig slagen av djävulshornen och jackan hänger numer hemma i garderoben och väntar på bättre väder...
