Öliv
Vistelsen hemma på ön är snart till ända.
Det har varit en minst sagt fullsmäckad vecka. Som alltid när jag åker över är det tusen saker jag vill hinna göra, människor jag vill träffa osv. Dagarna har varit fullbokade. Känt mig lite som på statsbesök med minutiöst planerat tidsschema, allt för att utnyttja tiden maximalt. Stackars Alvin har fått finna sig i att bli runtsläpad och uppvisad både till höger och vänster. Tack och lov verkar han trivts hur bra som helst. Träffat en hel massa roliga människor som ägnat honom sin fulla uppmärksamhet och busat honom alldeles rödrosigt trött.
Att vara hemma med farfar medan pappa varit ute och slarvat var inte heller några problem utan hur roligt som helst. Farfars hund verkar dock vara av en annan åsikt. Gammal och trött som hon är så skulle ingen blivit förvånad om hon trillat ihop av en hjärtsvikt. Alvin har kastat bollar som hon skola hämta, skrikit "lock lock" (loss) för att få tillbaks dem och allmänt hängt efter henne som ett snöre. Och katten ska vi bara inte prata om. Så fort han kom innanför dörren och såg Alvin, som givetvis genast blev i gasen när "tissekatten" visade sig, gjorde det arma djuret en panikslagen tvärvändning och for som ett streck tillbaks ut igen.
Roligt iallafall att han kunnat följa med och få sig lite annat till livs än bara en massa grå trist vardag...
Som alltid får jag grav ångest när det blir dags att åka tillbals tillbaks igen.
Hade saker och ting sett något annorlunda ut så hade jag tagit mitt pick och pack under ena armer och Alvin under den andra och flyttat hit för länge sen. Nu är jag i stället fast i fucking jävla skåneland för all tid och evighet, åtminstone känns det så.
Jävligt bittert faktiskt!!
Det har varit en minst sagt fullsmäckad vecka. Som alltid när jag åker över är det tusen saker jag vill hinna göra, människor jag vill träffa osv. Dagarna har varit fullbokade. Känt mig lite som på statsbesök med minutiöst planerat tidsschema, allt för att utnyttja tiden maximalt. Stackars Alvin har fått finna sig i att bli runtsläpad och uppvisad både till höger och vänster. Tack och lov verkar han trivts hur bra som helst. Träffat en hel massa roliga människor som ägnat honom sin fulla uppmärksamhet och busat honom alldeles rödrosigt trött.
Att vara hemma med farfar medan pappa varit ute och slarvat var inte heller några problem utan hur roligt som helst. Farfars hund verkar dock vara av en annan åsikt. Gammal och trött som hon är så skulle ingen blivit förvånad om hon trillat ihop av en hjärtsvikt. Alvin har kastat bollar som hon skola hämta, skrikit "lock lock" (loss) för att få tillbaks dem och allmänt hängt efter henne som ett snöre. Och katten ska vi bara inte prata om. Så fort han kom innanför dörren och såg Alvin, som givetvis genast blev i gasen när "tissekatten" visade sig, gjorde det arma djuret en panikslagen tvärvändning och for som ett streck tillbaks ut igen.
Roligt iallafall att han kunnat följa med och få sig lite annat till livs än bara en massa grå trist vardag...
Som alltid får jag grav ångest när det blir dags att åka tillbals tillbaks igen.
Hade saker och ting sett något annorlunda ut så hade jag tagit mitt pick och pack under ena armer och Alvin under den andra och flyttat hit för länge sen. Nu är jag i stället fast i fucking jävla skåneland för all tid och evighet, åtminstone känns det så.
Jävligt bittert faktiskt!!
Kommentarer
Trackback
