rasmus jansson

Så var ännu en rafflande final i Eurovision Song Contest gått av stapeln och som traditionen bjöd så hade vi en liten sammanskomst kring just detta. För att undvika att gästerna, liksom föregående år, vinglade därifrån helt galet sockerchockade så satsade vi i år på grönsakssnacks. Nyttigt och gott. (Marängswissen till efterrätt behöver vi inte nämna...)
Nåväl. Under kvällen quizzades och tippades det hej vilt. Hur skulle det gå? 
Skulle det bli rösten från Sverige, smilfinken från Norge, Kicki Danielsson från Malta eller rent av brösten (de inlånade) från Tyskland som gick segrande ur striden?
Spänningen var hög. Ända till röstningen började, aldrig har man väl sett maken till ospännande sådan.
Själv tippade jag helt fel, men vad gör det om hundra år när allting kommer kring. (Joddeladihoooo...)
Och Sverige floppade, igen, fast det var kanske lika bra. Ett eurovisionspektakel och ett prinsessbröllop på en och samma gång hade kanske blivit för bra för att vara sant. 
För att inte tala om hur hysteriskt dyrt det hade blivit.
Om man inte slog ihop de båda till ett enda stort jättejippo förstås.
Bröllopet skulle väl bli en alldeles utmärkt mellanakt!!!