Dag 6
16/6
Sista rycket.
Ont i nacken när jag vaknade. Regn regn regn, typiskt sista dan. Checkade ut efter frukost och lämnade väskorna i hotellreceptionen.
Lyckades pruta oss till varsitt paraply i en av klädbutikerna jämte hotellet, som blåste sönder efter ungefär en kvart respektive 20 minuter. Gått omkring i Montmartre hela dagen. Hittade ett litet museum tillägnat Salvador Dali. Den mannen må ha varit spritt språngande galen, men skapa konst det kunde han!! Åt lunch, chevresallad igen, på Amelies café. Delade på en äkta creme brulee, som var hiskeligt god. Gick gatan förbi Moulin Rouge. Hade hört innan att det skulle vara ett kvarter med en massa sexchoppar och sånt, men det var en underdrift. Här låg det showrooms och snuskbutiker vägg i vägg längs hela gatan, och i var och varannan entré stod läbbiga fruntimmer och frågade om man var sugen på en dans. NEJ TACK, NO THANKS, NO MERCI PER FAVORE!! Blev nästan lite obehagligt efter ett tag. Kan inte riktigt begripa hur nån kan vara intresserad av den sortens underhållning. Men men.
Vandrade uppåt mot Sacre Coeur och besökte den invändigt. Naturligtvis kostade det extra även där om man ville upp i tornet så det skippade vi oxå. Gick tillbaks till en liten keramikaffär vi hittade i början av vistelsen och köpte oss varsin fin temugg. Dyra men väldigt fina. Och tänk att få säga när man har gäster hemma på te att "den här, den har jag minsann köpt i Montmartre!!" På frånvägen från konstnärskvarteren köpte vi lite vykort och lite annat krimskrams att ta med hem.
Tog för sista gången metron, nu till flygplatsen, ni kommer ihåg va "Chall dö Gååål" igen. Så här i slutet av vistelsen böraje vi komma rätt så bra överens med undergroundtrafiken så det gick smidigt.
När vi skulle checka in oss och våra väskor så började dock dramatiken. Uniformsklädda vakter sa åt oss, naturligtvis endast på franska att vi var tvugna att lämna området. Efter ett tag fick vi reda på att dom hittat en kvarglömd väska och därför var tvugna att utrymma just den del av flygplatsen som vi befann oss i. Jahaja, alldeles lysande. Som jag tidigare nämnt är kundservice inget man i Franskrike är vidare bra på så nån information om vad vi skulle göra fick vi inte. Nu var det ungefär trekvart kvar tills planet skulle lyfta. Efter ett tags väntan gick vi bort till Mc Donalds och skaffade oss varsin hamburgare. NU var det kanske 20 mjinuter kvar till avgång och vi började bli nervösa, men vi satte oss ändå och åt våra burgare. Nästa vi gång vi kollade så verkade det kommit igång igen med incheckningar så vi släpade dit våra väskor och ställde oss i kön. I förbifarten frågade vi en svenska som arbetade på SAS hur vi skulle göra då vårt plan gick strax. Hon svarade barskt att dom hade ropat upp den flighten i säkert 20 minuter och att det nu var för sent. Vi hade inte hört nånting ropas ut! Inget "gör så här", eller "jag hjälper er" utan bara, "det är nog kört för er, men hör men han där borta vid incheckningen". Skräckslagna trängde vi oss fram och ovan nämnde man såg lagom road ut när jag snabbt hasplade ur mig att vi höll på att missa vårt plan, men checkade in våra väskor och gav oss rätt gate.
Sprang illsnabbt åt angivna håll och höll på att fö en stroke när vi såg kön till säkerhetskontrollen. Det här går aldrig.
Efter mycket om och men ropade dom up vår flight igen och vi fick smita före kön, och hann med planet.
Sicken dramatik.
Som iofs fortsatte på Kastrup då Daniels väska inte däk upp, så han fick åka hem utan.
Hem kom vi iallafall.
Dagens reflektion:
Gått omkring i Montmarte var det bästa vi gjorde på hela resan.
Jag blir numer stressad bara jag tänker på flygplatser...
