Dag 5
14/6
Halvvägs opp utan hiss och det kostar extra sa Mari-Antoinette.
Mådde bättre och kunde tillochmed äta lite normal frukost.
Begav oss ut i solskenet i riktning mot Eiffeltornet. Trots att klockan bara var runt 11 när vi kom fram så ringlade sig köerna likt kilometerlånga ormar längs tornets fötter. Shittes Pommesfrittes tänkte vi, här får vi stå en hel dag om vi vill opp. Efter ett tag kom vi dock på att det var för att åka hiss hela vägen upp som folk köade, ville man ta trappaorna var det bara att betala sin biljett och börja klättra. Sagt och gjort, vi satte igång. Uppför uppför, oh my lord, lite till lite till. Halvvägs upp till första våningen var vi helt slut, men det var bara att bita ihop, tänka lätta tankar och fortsätta uppåt.
Var genomsvettiga när vi äntligen kom till andra våningen. Därifrån tog vi hissen upp till toppen, annars hade vi dött. Åtminstone jag. Utsikt hade man ju iallafall däruppifrån, nåt annat vore skam att säga. Tog hissen ner.
Ner i underjorden igen till metron för att åka till Versailles. Lyckades sätta oss på rätt tåg men åt fel håll så det vara bara att hoppa av vid nästa hållplats och åka tillbaks till ruta 1 igen. Som sagt, skyltningen nere i tunnelbanesystemet är inte helt lysande.
Tillslut kom vi med på rätt tåg åt rätt håll. Träffade ett tyskt par som gjort samma misstag som vi. Skönt att vi åtminstone inte var ensamma om det.
Käkade lunchgalettes i samhället innan slottet. Rätt gott, fast inget slår en flaska Evian när man är varm och matt!
Gick uppför slottstrapporna och blev nästan bländade av allt guld som glimmade på grindar och tak. Undrar om det var äkta? Trängde oss in i själva slottet med alla andra turister. Blev inte alls så imponerad som jag hade förväntat mig. Tänkte mest på att det var väldigt slitet och dammigt allting. Dessutom är jag ganska oimponerad av att gå omkring och titta på gamla statyer och tomma rum. Jag vill kila omkring i lönngångar, i källare och på vindar. Titta på slottsköket och dasset Louis XVI sket på innan han miste huvet och sånna saker. Det hade varit bra mycket roligare. Givetvis kostade det extra att ta en tur i trädgårdarna, så det fick lov att vara.
Vilade en liten stund på hotellet när vi kom tillbaks. Det är jobbigt att vara turist!
Åt middag på en flodbåt vid en av Seines kajer. DYRT med inte särskilt gott. Hade beställt anka stekt medium, men det var snarare fågelsushi. Potatisgratängen var dessutom kall, men orkade inte klaga. Blev såklart lite bibblig i magen efteråt.
Promenerade i nästan en timme längs kanalen. Rätt otäckt att gå under broarna längs vägen. I varje större hålighet kunde man nästan förvänta sig att hitta bevis som tydde på att där bodde någon. Gamla madrasser, kassar, tidningar och ibland ett tält. Dessutom luktade det avlopp.
När det börjar skymma tog vi en båttur på Seine. Tjusigt att se ett upplyst Paris från den sidan.
Stupade i säng vid midnatt.
Dagens reflektion:
Dyr mat är inte detsamma som god mat.
Amerikanska turister är heeeelt hysteriska!!!
Halvvägs opp utan hiss och det kostar extra sa Mari-Antoinette.
Mådde bättre och kunde tillochmed äta lite normal frukost.
Begav oss ut i solskenet i riktning mot Eiffeltornet. Trots att klockan bara var runt 11 när vi kom fram så ringlade sig köerna likt kilometerlånga ormar längs tornets fötter. Shittes Pommesfrittes tänkte vi, här får vi stå en hel dag om vi vill opp. Efter ett tag kom vi dock på att det var för att åka hiss hela vägen upp som folk köade, ville man ta trappaorna var det bara att betala sin biljett och börja klättra. Sagt och gjort, vi satte igång. Uppför uppför, oh my lord, lite till lite till. Halvvägs upp till första våningen var vi helt slut, men det var bara att bita ihop, tänka lätta tankar och fortsätta uppåt.
Var genomsvettiga när vi äntligen kom till andra våningen. Därifrån tog vi hissen upp till toppen, annars hade vi dött. Åtminstone jag. Utsikt hade man ju iallafall däruppifrån, nåt annat vore skam att säga. Tog hissen ner.
Ner i underjorden igen till metron för att åka till Versailles. Lyckades sätta oss på rätt tåg men åt fel håll så det vara bara att hoppa av vid nästa hållplats och åka tillbaks till ruta 1 igen. Som sagt, skyltningen nere i tunnelbanesystemet är inte helt lysande.
Tillslut kom vi med på rätt tåg åt rätt håll. Träffade ett tyskt par som gjort samma misstag som vi. Skönt att vi åtminstone inte var ensamma om det.
Käkade lunchgalettes i samhället innan slottet. Rätt gott, fast inget slår en flaska Evian när man är varm och matt!
Gick uppför slottstrapporna och blev nästan bländade av allt guld som glimmade på grindar och tak. Undrar om det var äkta? Trängde oss in i själva slottet med alla andra turister. Blev inte alls så imponerad som jag hade förväntat mig. Tänkte mest på att det var väldigt slitet och dammigt allting. Dessutom är jag ganska oimponerad av att gå omkring och titta på gamla statyer och tomma rum. Jag vill kila omkring i lönngångar, i källare och på vindar. Titta på slottsköket och dasset Louis XVI sket på innan han miste huvet och sånna saker. Det hade varit bra mycket roligare. Givetvis kostade det extra att ta en tur i trädgårdarna, så det fick lov att vara.
Vilade en liten stund på hotellet när vi kom tillbaks. Det är jobbigt att vara turist!
Åt middag på en flodbåt vid en av Seines kajer. DYRT med inte särskilt gott. Hade beställt anka stekt medium, men det var snarare fågelsushi. Potatisgratängen var dessutom kall, men orkade inte klaga. Blev såklart lite bibblig i magen efteråt.
Promenerade i nästan en timme längs kanalen. Rätt otäckt att gå under broarna längs vägen. I varje större hålighet kunde man nästan förvänta sig att hitta bevis som tydde på att där bodde någon. Gamla madrasser, kassar, tidningar och ibland ett tält. Dessutom luktade det avlopp.
När det börjar skymma tog vi en båttur på Seine. Tjusigt att se ett upplyst Paris från den sidan.
Stupade i säng vid midnatt.
Dagens reflektion:
Dyr mat är inte detsamma som god mat.
Amerikanska turister är heeeelt hysteriska!!!
Kommentarer
Trackback
