Dag 4
13/6 Lördag
Escagots assassin vomité
Mådde illa hela natten och inte kunna sova. Försökte tillochmed framkalla kräkningar ett par gånger, men det gick minsann inte. Ingen aptit alls, åt bara en uppblöttskorpa till frukost och den satte sig strax under adamsäpplet.
Trots detta tog vi oss ut på dagens utflykt, ett besök på Cimetière du Père-Lachaise. Gick omkring nästan halva dan. Gravar, gravar, gravar nästan staplade på varandra. Vissa var stora som hus, andra små och försynta. Vissa välvårdade och blankputsade men de flesta såg rätt så fallfärdiga ut. Chopin, Jim Morrison, Oscar Wilde och Edith Piaf bland många andra fick sig iallafall varsitt besök. Jag rapade äckliga snigelångor hela dagen, blääää. Beställde lunchmackor på ett mysko café precis utanför kyrkogården. På den franska menyn stod Sandwich al la Suede, alltså svenska smörgåsar, men på engelska hette det Norwegian sandwich, vi visste inte riktigt vad vi skulle tro. Daniel beställde iallafall en sådan med tonfisk och fick in två polarkakor med torra tonfiskbitar inklämda mellan några skrumpna salladsblad. Själv beställde jag, trots att min mage var i olag, en baguette med chevre och fick just en sådan, baguette med chevre, inte ens smör eller nåt. Jag säger då det. Fick iallafall bara i mig ena kanten, sen var det stopp.
Åkte metron till katakomberna, men de hade just stängt för dagen, lika bra det. Tog oss hem till hotellet istället, och det var en rackarns tur fö sen började mig mage krångla på riktigt. Tillbringade resten av kvällen på dass, det bokstavligt talat forsade ur mig, bakvägen. När jag var tom kändes det faktiskt bättre och jag kunde pilla i mig lite frukt och några skorpor. Under tiden var Daniel ute på stan och roade sig med våra vänner.
Så kan det gå.
Min föredetta svärfar ringde under kvällen och ville få tag på mig. Nej tack sa jag och la på luren i örat på honom. Skulle nästan vilja säga att han är psykopat, en riktigt obehaglig människa som dessutom är elak mot sin familj, där min son ingår. Känns inte bra alls. Fick reda på sen att han ville höra om jag visste nån stuga han kunde hyra på Gotland i sommar. Måtte han hålla sig långt därifrån, åtminstone när jag är där!!
Låg i sängen och tittade på fransk tv. Allt var dubbat och jag begrep inte ett ord.
Dagens reflektion:
Jag svär dyrt och heligt på Sarah Bernhardts gravmonument att jag ALDRIG mer ska sätta tänderna i en snigel!
Escagots assassin vomité
Mådde illa hela natten och inte kunna sova. Försökte tillochmed framkalla kräkningar ett par gånger, men det gick minsann inte. Ingen aptit alls, åt bara en uppblöttskorpa till frukost och den satte sig strax under adamsäpplet.
Trots detta tog vi oss ut på dagens utflykt, ett besök på Cimetière du Père-Lachaise. Gick omkring nästan halva dan. Gravar, gravar, gravar nästan staplade på varandra. Vissa var stora som hus, andra små och försynta. Vissa välvårdade och blankputsade men de flesta såg rätt så fallfärdiga ut. Chopin, Jim Morrison, Oscar Wilde och Edith Piaf bland många andra fick sig iallafall varsitt besök. Jag rapade äckliga snigelångor hela dagen, blääää. Beställde lunchmackor på ett mysko café precis utanför kyrkogården. På den franska menyn stod Sandwich al la Suede, alltså svenska smörgåsar, men på engelska hette det Norwegian sandwich, vi visste inte riktigt vad vi skulle tro. Daniel beställde iallafall en sådan med tonfisk och fick in två polarkakor med torra tonfiskbitar inklämda mellan några skrumpna salladsblad. Själv beställde jag, trots att min mage var i olag, en baguette med chevre och fick just en sådan, baguette med chevre, inte ens smör eller nåt. Jag säger då det. Fick iallafall bara i mig ena kanten, sen var det stopp.
Åkte metron till katakomberna, men de hade just stängt för dagen, lika bra det. Tog oss hem till hotellet istället, och det var en rackarns tur fö sen började mig mage krångla på riktigt. Tillbringade resten av kvällen på dass, det bokstavligt talat forsade ur mig, bakvägen. När jag var tom kändes det faktiskt bättre och jag kunde pilla i mig lite frukt och några skorpor. Under tiden var Daniel ute på stan och roade sig med våra vänner.
Så kan det gå.
Min föredetta svärfar ringde under kvällen och ville få tag på mig. Nej tack sa jag och la på luren i örat på honom. Skulle nästan vilja säga att han är psykopat, en riktigt obehaglig människa som dessutom är elak mot sin familj, där min son ingår. Känns inte bra alls. Fick reda på sen att han ville höra om jag visste nån stuga han kunde hyra på Gotland i sommar. Måtte han hålla sig långt därifrån, åtminstone när jag är där!!
Låg i sängen och tittade på fransk tv. Allt var dubbat och jag begrep inte ett ord.
Dagens reflektion:
Jag svär dyrt och heligt på Sarah Bernhardts gravmonument att jag ALDRIG mer ska sätta tänderna i en snigel!
Kommentarer
Trackback
