Dag 3
12/6
Bröllop
Trött trött trött.
Känns som jag skulle behövt sova ett par timmar till. Klädde opp oss för bröllop. Träffade Magnus och Denni och begav oss i sakna mak och med kartan i högsta hugg mot svenska ambassaden där vigseln skulle äga rum. Hann tillochmed fika på vägen. Smaskade i mig världens rödaste hallonbakelse. Gott gott!
Gick längs fina pampiga hus och förväntade mig att få se svenska flaggor vaja från balkongen till just ett sådant, men tji fick jag. Ambassaden var istället inhyst i ett fult funkishus. Klart besviken.
Träffade resten av bröllopsgästerna, runt 20 stycken. Vigselförrättaren såg rent förskrämd ut när han insåg att alla hörde till samma sällskap. Själva vigselcermonin var över på ett kick, dom svarade JA båda två och ingen annan protesterade, och tur var väl det.
Efteråt begav vi oss i samlad tropp mot Parc des Buttes Chaumont, eller rumpan som den snabbt döptes om till. Uppförsbacke heeeela vägen, men när vi väl kom fram till målet så hade vi fin utsikt över staden. I gröngräset under strålande sol bjöds picnick, presentutdelningar och lyckönskningar. Sen började allvaret. TÄVLING.
Lagvis fick vi gå en tipsrunda med frågor som "Vilken metrolinje går över mark vid Stalingrad" och "vilket bilmärke servar verkstaden vid kanalens slut" och sånna saker. Vi lyckades ganska bra.
Hann hem till hotellet för lite uppfräschning inför kvällens middagsbjudnig.
I metron på väg till restaurangen svalde biljettkontrollsmaskinen mitt åkkort som vi betalt dyra pengar för. Ingen hjälp fanns att få nånstans och vi var redan sena till middan. Jag blev rosenrasande, men det vara bara att låta det vara och skynda vidare. Hade dock lugnat ner mig när vi kom fram.
Nu var det dags att beställa mat. Jag och en annan av gästerna gjorde upp att vi skulle beställa sniglar bara för att prova. Ska man göra det så ska man väl passa på när man är i Frankrike lixom. Gott och väl, escagots merci!
Inget hitt. Jag hade förväntat mig att dom skulle bada i god vitlöksölja, men de smakade mest spenatsoppa. Klart besviken. Åt anka till varmrätt, gott. Sen var det dags för creme brulee. Den var rena katastrofen, hade typ skurit sig.
Alla som hade beställt sådan, vilket var de flesta fick den utbytt mot glass, som var hiskeligt god.
Till detta dracks naturligtvis mängder med vin och basängvatten. Dricksvattnet i Paris är nämligen indränkt i klorin.
Vidare generade vi de nygifta genom att klirra i våra glas och kräva att de skulle PUSSAS. Mot slutet av kvällen över gick detta krav ganska oskyldiga krav till "we want a FRENCH KISS!!" Uhumm...
Väl hemma mådde jag vansinnigt illa och rapade spenatsniglar.
Dagens reflektion:
Fransmännen är säkert trevliga, men får man problem och vill ha hjälp så kan man se sig om i stjärnorna efter detta. Service är inget känt begrepp i Paris. Åtminstone inte om man är turist.
Bröllop
Trött trött trött.
Känns som jag skulle behövt sova ett par timmar till. Klädde opp oss för bröllop. Träffade Magnus och Denni och begav oss i sakna mak och med kartan i högsta hugg mot svenska ambassaden där vigseln skulle äga rum. Hann tillochmed fika på vägen. Smaskade i mig världens rödaste hallonbakelse. Gott gott!
Gick längs fina pampiga hus och förväntade mig att få se svenska flaggor vaja från balkongen till just ett sådant, men tji fick jag. Ambassaden var istället inhyst i ett fult funkishus. Klart besviken.
Träffade resten av bröllopsgästerna, runt 20 stycken. Vigselförrättaren såg rent förskrämd ut när han insåg att alla hörde till samma sällskap. Själva vigselcermonin var över på ett kick, dom svarade JA båda två och ingen annan protesterade, och tur var väl det.
Efteråt begav vi oss i samlad tropp mot Parc des Buttes Chaumont, eller rumpan som den snabbt döptes om till. Uppförsbacke heeeela vägen, men när vi väl kom fram till målet så hade vi fin utsikt över staden. I gröngräset under strålande sol bjöds picnick, presentutdelningar och lyckönskningar. Sen började allvaret. TÄVLING.
Lagvis fick vi gå en tipsrunda med frågor som "Vilken metrolinje går över mark vid Stalingrad" och "vilket bilmärke servar verkstaden vid kanalens slut" och sånna saker. Vi lyckades ganska bra.
Hann hem till hotellet för lite uppfräschning inför kvällens middagsbjudnig.
I metron på väg till restaurangen svalde biljettkontrollsmaskinen mitt åkkort som vi betalt dyra pengar för. Ingen hjälp fanns att få nånstans och vi var redan sena till middan. Jag blev rosenrasande, men det vara bara att låta det vara och skynda vidare. Hade dock lugnat ner mig när vi kom fram.
Nu var det dags att beställa mat. Jag och en annan av gästerna gjorde upp att vi skulle beställa sniglar bara för att prova. Ska man göra det så ska man väl passa på när man är i Frankrike lixom. Gott och väl, escagots merci!
Inget hitt. Jag hade förväntat mig att dom skulle bada i god vitlöksölja, men de smakade mest spenatsoppa. Klart besviken. Åt anka till varmrätt, gott. Sen var det dags för creme brulee. Den var rena katastrofen, hade typ skurit sig.
Alla som hade beställt sådan, vilket var de flesta fick den utbytt mot glass, som var hiskeligt god.
Till detta dracks naturligtvis mängder med vin och basängvatten. Dricksvattnet i Paris är nämligen indränkt i klorin.
Vidare generade vi de nygifta genom att klirra i våra glas och kräva att de skulle PUSSAS. Mot slutet av kvällen över gick detta krav ganska oskyldiga krav till "we want a FRENCH KISS!!" Uhumm...
Väl hemma mådde jag vansinnigt illa och rapade spenatsniglar.
Dagens reflektion:
Fransmännen är säkert trevliga, men får man problem och vill ha hjälp så kan man se sig om i stjärnorna efter detta. Service är inget känt begrepp i Paris. Åtminstone inte om man är turist.
Kommentarer
Trackback
