rasmus jansson

Livet rullar på tycker jag, även om det känns trögt och motigt ibland.  
Man får jävlas med det, som tanterna på jobbet säger.  
Känner mig så vansinnigt trött, antar att det är mörkrets fel, isch, man blir rent deprimerad! Även det ett flitigt frekventerande tantcitat. De säger rätt så användbara saker ibland trots allt.   

Hade Alvin hemma i helgen, och det är ju alltid roligt!
Nu har han börjat säga "nää" och "jaa" samtidigt som han ivrigt skakar eller nickar på huvet. Roligast är tydligen att skaka i kombination med "nää", åtminstone är det detta han använder mest. Allra helst när man sitter och äter så maten sprids vida omkring. Kan det vara den ökända trotsåldern som smyger sig på kanhända??

Igår på jobbet satt jag med i en panel och presenterade vårt företag och de tjänster vi erbjuder. Är det något jag får ångest av så är det att prata inför folk. Men jag överlevde, Gud bevars. Och övning ger ju färdighet säger dom, så inom en snar framtid kanske jag är föredragshållarproffs. (Och kan börja kalla mig coach eller konsult och plocka ut hutlösa traktamenten + särskilda omkostnader + framkörningsavgift så fort jag öppnar truten.)  
Efteråt gick vi iallafall utan pardon lös på mingelmaten, vad gör man inte för lite gratis förtäring!? 

Idag är det kvällsmöte och i morgon och torsdag ska jag jobba kväll. Jag har ju ändå inget liv att tala om, så då kan jag lika väl använda det lilla jah har till att knopa ihop lite extra cash. Eftersom jag aldrig kom igång med att gå på gatan...